Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Erling, Jarl

En strimma av hopp i en galen värld

Tar man ett steg tillbaka och betraktar världen utifrån ser det ut som den har blivit galen.

Den militära upprustningen går i rekordfart. Respekten för krigets lagar slår i botten.

Städer läggs i ruiner. Tusentals människor dör varje dag i krig. Kärnvapenhotet är åter högst verkligt.

Då känns det tveksamt hur stor nytta ett fredspris kan göra.

Det spekulerades till och med i förväg om att inget pris skulle delas ut i år som en protest mot världsläget. Det har skett tidigare.

Men genom att ge priset till Nihon Hidankyo, en grupp japanska överlevare från atombomberna som fälldes över Hiroshima och Nagasaki 1945 och som fortsätter vittna om vapnens fruktansvärda effekter, lyckas Nobelkommittén sätta ljuset på vikten av att tabut mot att använda kärnvapen upprätthålls. Vilket inte är en någon självklarhet i dagens extremt högt uppskruvade konfliktnivå där respekten för internationella normer snabbt eroderar.

Dagen innan fredspriset delas ut attackerade Israel FN:s fredsbevarande trupper i södra Libanon. De är där på ett FN-mandat efter beslut i FN:s säkerhetsråd.

Att då med berått mod beskjuta denna styrkas högkvarter är ett av många bevis för hur respekten för internationell rätt och internationella regler har gått en skrämmande kräftgång på senare år.

FN är den enda allmänt erkända institution som världen har för internationell konfliktlösning. Om mäktiga och krigförande länder ”pissar” på FN vad finns det då kvar för verktyg för att stoppa världen från att sjunka ner i totalt kaos?

Nya röda linjer för umgänget mellan världens länder korsas varje dag. De senaste åren har varit de kanske allra dystraste för freden sedan andra världskriget.

Det hänger samman med att den en-poliga värld som skapades efter Berlin-murens fall är på väg att rasa samman.

Behöver inte lyda

USA är inte längre världens totalt överlägsna supermakt. Man har inte längre samma ambition eller förmåga att ta på sig rollen som världspolis. Samtidigt utmanas man av stormakter som Ryssland och Kina som märker att USA försvagats efter sina krig i Irak och Afghanistan.

Supermakten har fullt upp med att lösa sina inrikespolitiska motsättningar och undvika att ett inbördeskrig bryter ut. 

Det har väckt till liv imperialistiska instinkter hos Vladimir Putin och Xi Jinping.

Kinas Xi Jinping och Rysslands Vladimir Putin på ett möte i Kazakstan i somras.

I den gamla världen hade Putin aldrig vågat attackera Ukraina. Nu vet han att det amerikanska folket inte vill ge sig in i några nya krigsäventyr och tog chansen.

Kärnvapenmakten Israel har också visat att man inte längre behöver lyda USA även om supermakten är den som ytterst garanterar Israels säkerhet.

Istället för att verka för en vapenvila bidrar Benjamin Netanyahu till en farlig eskalering med en möjlig direktkonfrontation med Iran i korten. Ett land som anses stå på tröskeln till att skaffa sig kärnvapen.

När Iraks diktator helt oprovocerat invaderade sin granne Kuwait gick världen 1991 ihop i en stor koalition för att kasta ut Irak. Även ryska soldater deltog. I dag skulle en sådan internationell operation te sig helt otänkbar.

Krig kostar pengar. Inte sedan andra världskriget har världen sett en sådan upprustning som i dag. Fredsduvan Sverige har fördubblat sina försvarsutgifter sedan 2020 och mer blir det.

Mycket står på spel

Övriga Europa, Kina och en rad länder går i samma riktning.

Men ingen ökar sina militärutgifter så snabbt som Ryssland.

Under förra året spenderade världen ofattbara 25 biljoner kronor på vapen och försvar. Egentligen är det vansinne. Tänk om världen kunde lösa sina problem på fredlig väg och istället satsa gemensamt på att lösa klimathotet.

Nobelkommittén presenterar

Samtidigt är det mycket som står på spel. Västvärlden slåss för att bevara det som finns kvar av den liberala världsordningen som hotas av Ryssland men också Kina.

Xi Jinping upprepar ständigt att Taiwan ska införlivas med Kina om det så ska ske med våld. Kinas flotta uppträder alltmer aggressivt mot sina grannar i Sydkinesiska havet. Kina vill ha hela området trots att den Internationella domstolen i Haag slagit fast att Kina inte har någon sådan rätt.

Även Xi Jinping kan lukta sig till ett försvagat USA. Kanske känner han om några år att han kan slå till mot Taiwan utan att USA eller deras allierade har förmågan att stoppa honom.

Kina bygger kraftigt ut sin kärnvapenkapacitet. Putin skramlar med sina massförstörelsevapen så ofta att detta existentiella hot mot mänskligheten plötsligt känns som vardagsmat. Det otänkbara är kanske inte så sannolikt i närtid. Men att använda kärnvapen är inte längre vad det borde vara, helt otänkbart.

Fruktansvärd blodspillan

Till den ekonomiska kostnaden kommer den mänskliga.

Brittiska försvarsdepartementet säger att Ryssland förlorar tusen soldater om dagen i sitt angreppskrig mot Ukraina. Även om Ukrainas siffra är lägre är det en fruktansvärd blodspillan och förstörelse vi ser.

Bostadshus, skolor och sjukhus bombas ständigt i strid mot internationell rätt. Liksom el-försörjningen. Finns det någon av krigets lagar som Ryssland inte brutit mot?

I Gaza har över 40 000 människor dödats i det krig Israel inledde efter Hamas terrorattack den 7 oktober förra året. 11 000 av dem uppges vara barn. Två tredjedelar av all bebyggelse är förstörd eller skadad. Nu fortsätter Israel med liknande krigföring i Libanon. För Israel verkar proportionalitetsprincipen inte existera.

I går kom en FN-rapport som anklagar både Israel och Hamas för krigsbrott. Putin har åtalats vid Internationella domstolen, ICC.

Men kommer de någonsin att få sona sina brott?

Världsläget ser onekligen sällsynt dystert ut. 

När det är som mörkast ut ger priset till Nihon Hidankyo åtminstone en strimma av hopp om att galenskapen ska gå att bota.