Kapitalisten Wall driver företag som en socialist
Svenskt Tenn är Sveriges elegantaste inredningsaffär. Den ligger på Strandvägen i Stockholm och styrelseordföranden heter Anders Wall. På 1970- och 1980-talen var han superkänd, hans gestalt var kapitalismen förkroppsligad.
Inte många vet att Svenskt Tenn drivs efter en enkel socialistisk princip. Affären tillhör en stiftelse som inte är ute efter vinsten: Överskottet går till forskning och utbildning.
Det går alltså att ha framgångsrika företag som producerar varor av högsta internationella kvalitet utan skrupellösa riskkapitalister och skattefifflande bolag med säte på kanalöarna.
Jag blev varse det när jag läste en intervju med Anders Wall i en tidskrift som heter A Perfect Guide. Det är ett reklammagasin som i stället för att locka med extrapris på köttfärs visar svindyra klockor, bilar och möbler. I temanumret om Svenskt Tenn säger Wall:
– Vi är inte en butik där pengarna hamnar i några privata fickor…
Jag försöker nu inte göra mig lustig på den gamle kapitalistens bekostnad. Jag påstår inte att han är smygkommunist, hä hä hä!
Men jag påstår att Walls ord i sin enkelhet är sensationella. I decennier har vi fått oss itutat att vinstintresse och girighet är de enda drivkrafter som kan skapa kvalitet och effektivitet. Om inte riskkapitalister får härja fritt kommer Sverige att förvandlas till ett Östtyskland fast utan den goda ölen.
Uppenbarligen är det inte så. Anders Wall argumenterar kraftfullt för Svenskt Tenns modell och funderar på att trycka ett meddelande på kvittona. ”Tack för att ni bidragit till medicinsk forskning.”
Få i Sverige kan affärer lika bra som Wall. När hans underhuggare i Beijerinvest började räkna på ett bolag hade direktionen i det bolaget anledning att darra: Ett övertagande kunde vara nära. Han var ordförande i Volvo. Om denne man kan driva ett företag utan vinstintresse, ett företag vid vars skyltfönster flanörer stannar upp och dagdrömmer, varför kan vi inte driva våra sjukhus så? Järnvägen? Apoteken? Vårdhem för gamla?
Därför att vi är lurade. Propagandan har fått oss att tro att det bara finns en sanning, en väg, ett sätt att sköta ett samhälle. Anders Wall visar att det finns flera synsätt, flera sanningar.