Väntrummet är guds straff till människan

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-04-10

Polisens passexpedition, Kungsholmen, Stockholm, 9.54 en fredagmorgon. Jag får könummer B221. Det är 80 nummer före. Innebär det att folk väntade utanför den tunga kopparporten redan i ottan?

Tur. En sittplats. En gammal dam till vänster om mig. Framför mig står två latinamerikaner och pratar väl om Sverige. En känd finansman med käpp pustar förbi. Och där är en pilot med mössan stolt på huvudet.

Bakom mig vrålar en van­sinnig kvinna. Hon kräver att polisen ska tillverka en mobiltelefon åt henne.
 

Efter en halvtimme gör jag en lov genom lokalen. Det finns nio luckor för pass­ansökningar. Fyra av dem är obemannade. Den förväntade kötiden har ökat från en timme och sju minuter till en timme och 27.

De elektroniska tavlorna på väggarna upplyser om polisens arbete:

”Citypolisens verksamhetsplan 2013. Genom en metodisk utveckling, planering och uppföljning på alla nivåer ska verksamheten vid City polismästardistrikt kontinuerligt förbättras. Vi hoppas att Stockholmarna känner att de kan vara stolta över sina poliser.”

Det är ett budskap utan innehåll men med ett syfte. Alla organisationer och företag som misslyckas meddelar att de egentligen är bra, exempelvis på att utveckla, planera och uppfölja på samtliga nivåer, dessutom kontinuerligt.

Nytt budskap på tavlan:

”Polismyndigheten i Stockholms län har presenterat sin årsberättelse där man visar verksamheten ur ett hållbarhetsperspektiv.”

Skämtar någon med oss?
 

Den förväntade kötiden har ökat till en timme och 48 minuter.

Bara för att Adam och Eva smakade på äpplet skickade den griniga och hämndlystna guden ut dem ur paradiset. Kvinnan skulle som straff dessutom föda sina barn i smärta och mannen arbeta i sitt anletes svett.

Bibeln glömmer väntrummet. Människan har sedan skapelsen varit i händerna på en nyckfull överhet som inte förklarar, som gör som den själv behagar, exempelvis låter fyra av nio luckor vara stängda när hundratals människor väntar.

Väntan förenar levantinska kamelherdar, galiziska bönder, kinesiska arbetare och de köande på polisens passexpedition. Väntan är människans lott.

Klockan 12.03 är det äntligen min tur. Den uniformerade kvinnan bakom glasluckan är glad och språksam. Ut och resa? Trevligt!