Det är enda dagen på året - den enda dagen
Man vaknar på morgonen och märker att det är en annan tystnad än den vanliga. Man ligger och lyssnar och försöker komma underfund med vad det är. Så inser man att stadens bakgrundsljud fattas.
Det är inte bara tyst i våningen, i huset. Staden är stilla. Bruset som alltid ligger som en kuliss och som man kan uppfatta långt utanför tullarna har lagt sig till ro.
Det är tyst.
Det är inte tyst som i en skog i Sörmland, det är ett annat slags stillhet och lystrar man lite till hör man att den kommer från en miljon människor som har tagit paus.
Man går upp. Fortfarande är det svart ute men svärtan blir mjukare av bleka ljus i fönstren och granen. Lysande istappar av plast dinglar i köksfönstret också. De ska egentligen hänga på balkongräcket men huset är inramat av byggnadsställningar så istapparna får vara inne i år.
Te. Inga morgontidningar. Fortfarande sover huset och man funderar på om man ska hämta en gammal Guardian eller Leif GW:s senaste och läsa över frukosten.
Det blir GW. Å ena sidan är den fruktansvärt pratig, å andra sidan är den underhållande med knappt några döda punkter. Man svischar fram över sidorna.
Så kommer Pia upp. Man kan ta en kopp te till och sitta kvar för ingen har något som väntar.
Allt är stängt. Det är omöjligt att göra något nyttigt, eller onyttigt. Kanske ska man sitta kvar och småprata ända tills det är dags att plocka fram rester till lunch.
Senare blir det en promenad. Om vädret tillåter kan man gå upp till Östermalms IP och åka skridskor.
Beslutet får vänta. Man sätter sig i läsfåtöljen och fortsätter med GW. Undrar vad det är hos svinet kommissarie Bäckström som ändå är försonande?
Antagligen skamlösheten.
Man går ut. Man kommer hem igen. Till middag blir det mer rester. En öl, helst tjeckisk. Två supar, gärna polsk vodka. Har någon sett tidningen med helgens tv-program? Med lite tur går det en rulle där de skjuter och kör bil jättefort. Eller en romantisk komedi, säger Pia. Hm.
Så går en dag på absolut ingenting och det är enda dagen på året som är sådan, den enda dagen.
Och på grund av den dagen älskar jag julen.