Domaren hade intim relation med åklagaren
Åklagaren och rättens ordförande hade fram tills nyligen en intim relation.
I måndags var de båda deltagare i samma rättegångar.
En domare i en rättegång måste vara neutral och objektiv.
Ytterst är detta en fråga om tilltron till den dömande verksamheten: I en rättsstat värd namnet ska det inte finnas minsta anledning att befara att den som är satt att avgöra ett brottmål eller en tvist tar ovidkommande hänsyn.
Att den som dömer inte har närmare bindningar av ett eller annat slag till någon av parterna i målet är därvidlag av grundläggande betydelse.
Vid en tingsrätt någonstans i Sverige genomfördes i måndags två huvudförhandlingar av det där slaget som inte ens blir notiser i lokaltidningen.
En timme var avsatt till att traggla sig igenom ett åtal om förgripelse mot tjänsteman.
I samtal med en socialsekreterare ska en person ha gjort ”ett flertal kränkande och hotfulla uttalanden” som syftade till att ”tvinga eller hindra en tjänsteman i hennes myndighetsutövande”.
Omedelbart efter detta var det dags för ett mål rörande ringa narkotikasmuggling. Fyra tabletter amfetamin som upptäcktes i tullen.
Det var en och samma notarie, det vill säga en jurist under utbildning som har en tidsbegränsad tjänst, som dömde i dessa mål.
Enligt en initierad källa har hon fram tills nyligen haft en intim relation med den åklagare som gick till rätten med fallen.
Chefen vid domstolen ska i somras ha träffat dem hållandes varandra händer på en gata i staden där tingsrätten ligger.
Notarien fick efter det förklarat för sig att hon inte kan hålla i mål där denne åklagare är inblandad.
Vad domstolschefen tycker om allt detta återstår att se, hen vill inte uttala sig innan att först ha pratat med kvinnan.
Målen i måndags handlar om mindre allvarlig brottslighet. Böter är det troliga utfallet.
Det hindrar inte att fällande domar kan få ganska allvarliga konsekvenser för de tilltalade.
Inte minst med tanke på att domar är offentliga och hamnar hos MrKoll, Lexbase och allt vad sajterna heter. Det är inte bra meriter då nya jobb ska sökas.
Fallen har det gemensamt att de tilltalade nekar, vilket komplicerar rättegångarna en smula. Det är upp till åklagaren att överbevisa dem.
Kanske fälls de. Kanske frias de. Kanske döms en av dem. Time will tell.
Men i händelse av att det bedöms vara skyldiga ska de inte behöva fundera på att utgången beror på att den som dömde har en privat koppling till åklagaren.
Om det här är jäv eller inte är inte min sak att avgöra. Gränserna är inte exakta och relationen ska som sagt vara avslutad.
Men illa luktar det. Riktigt illa.
Caesars hustru får inte ens misstänkas, som Roms diktator påstås ha sagt.