Revolution i Europa igen

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2014-03-12

DNEPROPETROVSK. Nestor Machno red in i lobbyn på sin häst men jag kånkar på väskor. Jag får rum 306, samma som Machno hade.

Från balkongen uppmanade han stadens invånare att resa sig. Machno hade sin egen valuta, inte bara politiskt. Han tryckte egna sedlar och förklarade att allmänheten var välkommen att göra samma sak.

Han var anarkist och militärt snille, nationalekonomi var inte hans starkaste sida.

Jag går ut på balkongen och försöker föreställa mig Machno hojta sitt budskap. Revolution! Året var 1919. Han bekämpade de vita, han bekämpade de röda, han ville ha ett Ukraina fritt för stäppens strävsamma bönder, fritt från stora jordägare och kapitalister, fritt från statens bojor.

Ett anarkistiskt samhälle mitt i Europa. En kort period efter första världskriget var Nestor Machno en maktfaktor.
 

Jag ser ut över Karl Marx-esplanaden där träden snart slår ut. Solen är skarp. Nattens kyla dröjer men snart blir det varmt.

Dnepropetrovsk hette Jekaterinoslav då, efter den ryska tsarinnan. Machno fick inte mycket tid att fundera över ett nytt namn. Under ett år bytte staden härskare 15 gånger. Den var ett Ukraina i miniatyr, en allfarväg för alla världs­delens makter.

Machno slog de vita men besegrades av de röda. Han flydde via Rumänien, Polen och Tyskland till Paris. Han fick anställning som scen­arbetare på Operan. På fritiden skrev han politiska manifest.

Den kommunistiska säkerhetstjänsten NKVD, KGB:s föregångare, inrättade tillfälligt sitt högkvarter på Astoria.
 

Författaren Michail Bulgakov bodde ett tag på hotellet. Jag vet inte i vilket rum han satt och skrev. Till sin lycka publicerade han romanen ”Det vita gardet” som Stalin tyckte om. Därmed överlevde Bulgakov utrensningarna på 1930-talet och kunde skapa sitt livsverk ”Mästaren och Margarita”, publicerat 1966, 26 år efter författarens död.

Gestapo hade högkvarter på Astoria under andra världskriget.

Jag ser mig om i rummet. Det är enkelt och hem­trevligt. Ljust. Högt i tak. En stor hall och stort badrum.

Ute på esplanaden skramlar en gul spårvagn. Nu har det blivit varmt i luften. Nere på hörnet pyr en kiosk som någon tände på i natt. Ett fyllo? En provokatör?

Det är vår i Europa. Det är revolution igen.