Platsen där smala byxor och stora skägg regerar
Peter Kadhammar om Vänsterpartiets valupptakt i Göteborg
GÖTEBORG. Vänsterpartiet kallar sig socialistiskt men undviker klokt nog att använda ordet "arbetare".
Inte en enda gång under partiets valupptakt i stadsdelen Majorna i Göteborg hör jag ordet arbetare. Sådana finns naturligtvis fortfarande i Sverige men inte så mycket i Majorna och absolut inte i Vänsterpartiet.
Frågan är om socialismen finns. Åtminstone innan valupptakten är den ett slags skämt, för delar av partiledningen fikar på ett kafé som heter Folkrepubliken Majorna. Där är kaffet hyggligt och kön till beställningen, där vänsterns ekonomisk-politiska taleskvinna Ulla Andersson tappert väntar, påminner om de köer som människorna i kommunismens Sovjetunion, Polen och Östtyskland tillbringade en stor del av sina liv i.
Majorna är emellertid inte Östtyskland. Majorna är en behaglig stadsdel i centrala Göteborg, en motsvarighet till Stockholms Södermalm, en plats där unga män har stora skägg och smala byxor på halv stång.
Detta är Vänsterpartiets starkaste fäste och sympatisörerna har på sin höjd sett en fabrik på bild.
Det låter som en nidbild men kommer inte från mig. Den får jag från en man som sympatiserar med Vänsterpartiet. Den får jag också av Johan Lönnroth, tidigare vice ordförande i partiet, nu "kritisk medlem", som anländer på en gammal damcykel med papplåda på pakethållaren.
I den ligger Lönnroths senaste bok, om den frihetlige socialisten Albin Ström, som han ska försöka sälja.
– Vänsterpartiet är i stor utsträckning lärarnas, bibliotekariernas och vårdbiträdenas parti.
Nationalekonomen och matematikern Lönnroth har en fräsig mångfärgad, stickad kalott på huvudet. Han skissar med snabba drag den politiska historien.
– Liberalismen uttömde sin kraft på 1800-talet. Arbetarrörelsen gjorde det på 1900-talet. Nu råder total idélöshet. 2000-talet bör bli den tredje vänsterns århundrade: ekologism, internationalism och ekonomisk demokrati!
Om idétorka råder i vänstern har partiet i alla fall funnit tre ord att klamra sig fast vid: Inte till salu.
Denna protest mot vinster i välfärden tycks vara en briljant vinnarformel. I alla fall säger partiledaren Jonas Sjöstedt att han vunnit debatten. Till och med moderata väljare håller med Vänsterpartiet.
Tusen personer sitter i grässlänten på Älvsborgsplan och lyssnar. Artister och talare avlöser varandra. Orden för dagen är girighet – dåligt – och solidaritet – bra.
Bakom scenen står den utrikespolitiske talesmannen Hans Linde (skägg, smala byxor) och putsar på sitt tal, herre gud vad han putsar!
Han putsar stående, han putsar sittande på huk. Detta är hans hemmapublik och då gäller det att välja sina ord noga.
Sålunda uttalar Linde sin solidaritet med de lidande människorna i Irak, Syrien och Gaza (applåder). Men han nämner inte att ett europeiskt land just nu slits sönder av en aggressiv stormakt, jag antar för att Ukraina inte kvalar in i "det varma, röda, bultande hjärtat i Majorna, stadsdelen där vi tar hand om varandra, stadsdelen där vi röstar rött", som mötesledaren Maj Karlsson säger.
Sedan kommer mannen alla väntat på.
Med olika formuleringar upprepar Jonas Sjöstedt att han är emot vinster i välfärden. Han har också en plan för när vinsterna ska upphöra. Första januari 2017.
Det återstår förstås att vinna valet. Men om alla hugger i kommer det att gå bra, säger Sjöstedt och lärarna, bibliotekarierna och vårdbiträdena applåderar.
Följ Peter Kadhammars resa på kartan