Han står för öppenhet – men kräver tystnad
BERLIN. På sidan 104 i Daniel Domscheit-Bergs bok om Wikileaks citerar han med gillande tesen att ”egendom är stöld”.
Genom att berätta detta har jag brutit mot författarens och förlagets krav: Ingen får skriva om och därmed inkräkta på den egendom som hans bok utgör. Domscheit-Berg vill ha en samtidig publicering över hela världen på fredag. Det ger mest reklam och mer kosing till författaren och förlaget.
Han hoppas tjäna stora pengar på sin bok om Wikileaks och dess grundare Julian Assange. Domscheit-Berg och Assange var länge nära kompanjoner i en gemensam kamp för att göra världen mer öppen och därmed bättre och fredligare.
I dag, måndag, står Assange inför en domstol i London. Den ska avgöra om Wikileaks grundare kan utlämnas till Sverige där han misstänks för våldtäkt och sexuellt ofredande.
Med Wikileaks skapade Assange och Domscheit-Berg en ny offentlighet. Det är inte för stora ord. De fantastiska läckorna av dokument från Afghanistan- och Irakkrigen och den amerikanska diplomatins innersta rum visar att internet är lika omvälvande som en gång tryckkonsten.
Om man ska sammanfatta Wikileaks filosofi med ett ord är det – öppenhet.
Domscheit-Berg berättar organisationens historia i sin bok. Hans svenska förlag Forum vägrade att sända korrekturet över nätet till mig. Det överlämnades av bud i ett brunt kuvert.
Förlaget ville också att jag skulle skriva under papper om tystnad till på fredag, vilket jag undvek eftersom jag är för öppenhet.
Domscheit-Berg tillägnar boken Pirate Bay. Det är, som alla vet, organisationen som gjorde till sin uppgift att bryta mot upphovsrätt och förmedla piratkopierade böcker, filmer, skivor, ja, allt som går att kopiera.
Här måste jag berätta att Daniel Domscheit-Berg äger upphovsrätten till sin bok, i vilken han med gillande citerar att egendom är stöld.
Jag kan också berätta att jag nyss träffade honom på det anrika förlaget Ullstein och att jag i enlighet med författarens och förlagets starkt uttalade önskemål inte får berätta något om den 30 minuter långa intervjun förrän på fredag.
Men jag tror att jag får säga att Domscheit-Berg är något över medellängd, skäggig, ganska mager och att han vandrar omkring i förlagsbyggnaden iförd neongul regnjacka och ryggsäck.
Jag tror också jag får berätta att han flera gånger tyckte att jag ställde ”bra frågor”, bland annat när jag tog upp upphovsrätten och öppenheten gällande hans egen bok.
Hela världen vet att Julian Assange och Daniel Domscheit-Berg numera är fiender men den sistnämndes bok är inte så mycket ett rasande angrepp som ett ständigt återkommande gnäll.
Domscheit-Berg är i färd med att starta en ny organisation som heter Openleaks.
Om Julian Assange fortsätter med Wikileaks får vi väl se.
I april publicerar han sin egen skildring och i den antar jag att Daniel Domscheit-Berg får en mindre smickrande roll. Det ska bli intressant att se om Assange driver tesen att anklagelserna om sexualbrott är konstruerade av amerikanska underrättelsetjänsten.
Allt detta är ganska löjligt. Men glöm inte att Assange är född 1971, Domscheit-Berg 1978. De var unga datasnillen och sedan växte de upp och skapade decenniets största mediestorm. De har ändrat förutsättningarna för den globala offentligheten.
Sådant kan göra en karl kufisk eller, om han redan var det, ännu mera så.