Det blir en man – men vem?

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Den som har det lamaste motståndet vinner.

Men om den nye S-ledaren heter Damberg, Östros, Österberg eller nylanserade Håkan Juholt är oklart in i det sista.

18 dagar kvar och fortfarande har man inte en susning. Så kan läget i valet av ny S-ledare sammanfattas.

Men det finns vissa klara punkter i den annars kompakta dimman.

l Med 99,9 procents sannolikhet är den nye partiledaren man. Inga kvinnliga kandidater finns kvar i tätstriden.

l Därför blir den nye partisekreteraren, efter starka krav från partidistrikten, en kvinna. Det förklarar varför Ibrahim Baylan i går meddelade att han lämnar det uppdraget på kongressen om drygt två veckor. Det är bättre att avgå självmant än att bli petad.

Men resten är i högsta grad oklart.

För de olika kandidaterna ser dagsnoteringen ut så här:

Mikael Damberg, riksdagsledamot, stöds av dem som

anser att han står för förnyelse och föryngring.

Men han har också många distrikt emot sig. De anser att han är för höger, är dålig på att hantera konflikter och för dålig på att

vinna val.

I Stockholms län, där Damberg är ordförande i partidistriktet, röstade enbart 22,2 procent på Socialdemokraterna. Damberg själv fick bara 797 personkryss.

Thomas Östros, ekonomisk talesman, anhängare för fram att han kan jobbet. Han har tidigare haft många ministerposter och tillhör dem som Göran Persson lyfte fram.

Men också Östros har motståndare. De beskrivs som färre, men ännu mer negativa, än Dambergs kritiker.

Sven-Erik Österberg, riksdagsledamot och tidigare minister, har varken några uttalade motståndare eller vapendragare. Det kan visa sig vara en styrka. Om Östros och Dambergs kritiker blockerar deras namn kan Österberg bli kompromissen som få jublar över. Men som inte heller väcker ljudliga protester.

I slutet av förra veckan seglade Håkan Juholt, ordförande

i riksdagens försvarsutskott, upp som ett nytt namn

i partiledarstriden.

Han lanseras av dem som först ville ha Pär Nuder, tidigare finansminister, och därefter Tomas Eneroth, riksdagsledamot. De har båda sagt blankt nej till att bli partiledare.

Juholt, som för närvarande är bortrest, har stöd från partiets vänsterdistrikt men tillhör partiets mittfåra.

Lanseringen av Håkan Juholt kom väldigt sent och därmed är utsikterna att lyckas mindre än de annars hade varit. Av Juholts motståndare betraktas lanseringen inte ens som seriös, de ser det som ett sätt för vänsterdistrikten att skaffa sig fler platser i partitoppen, det verkställande utskottet.

Sammanfattningsvis handlar striden om den nye S-ledaren inte längre om att hitta mannen eller kvinnan som är bäst på jobbet. Utan att finna en person vars motståndare antingen är tillräckligt få eller tillräckligt lågmälda.

Det är inget önskeläge för någon organisation. Inte heller för Sveriges än så länge största parti.