Partiledarna litar inte på Lars Ohly

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det blir, med stor sannolikhet, inget rödgrönt regeringsalternativ med tre partier.

Sahlin och Wetterstrand litar inte på Ohly.

Redan innan Mona Sahlin valdes till s-ledare gjorde hon klart att de tre samarbetspartierna s, v och mp inte skulle möta väjarna 2010 som de gjorde 2006. Det vill säga som tre helt separata partier som först efter valet gjorde upp om hur regeringspolitiken skulle se ut.

I stället ville hon ha någon form av gemensamt program eller gemensamma ståndpunkter att förelägga väljarna.

Sedan dess har s, v och mp träffats och mötts, träffats och mötts. Men ju fler möten desto tydligare har det stått klart att det är socialdemokraterna och miljöpartiet som lirar ihop. Vänsterpartiet hänger inte riktigt med.

Vid den här tiden före förra valet hade de fyra borgerliga partierna redan lagt grunderna för Allians för Sverige, det samarbete som ledde till den första svenska majoritetsregeringen i mannaminne.

Om de tre partierna på vänsterkanten ska kunna kopiera det blå framgångsreceptet börjar det alltså bli bråttom. Men det mesta tyder på att det inte blir någon kopia.

Vänsterpartiet har för lite att vinna på samarbete. Socialdemokraterna hyser en historisk misstro mot vänsterpartiet – och vet att om det kniper ställer vänsterpartiet i alla fall nästan alltid upp. Miljöpartiet, med sin ekologiska historia, känner sig främmande för vänsterpartiet.

Dessutom pågår ett maktspel mellan socialdemokraterna och miljöpartiet på ena sidan och vänsterpartiet på den andra. Det brukar sällan eller aldrig leda till det förtroendefulla samarbete som krävs av en framgångsrik koalition.