Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Brynolf

Vi sjunger och dansar mot avgrunden

Ryssland har invaderat grannlandet Ukraina och stulit en stor bit av dess territorium. Ryssland fortsätter att destabilisera grannlandet, bland annat genom ekonomisk utpressning, och har ställt upp massiva militärstyrkor längs dess gräns.

Ukraina har ett förtvivlat läge. Med förundran läser jag om hur dess säkerhetsstyrkor håller igen när proryska provokatörer ockuperar lokala myndighetsbyggnader i de östliga städerna Charkiv, Donetsk och Luhansk.

Det normala skulle varit att polisen hade gått in och lyft ut bråkstakarna. Men Ukraina håller igen. Minsta förevändning kan vara tillräcklig för att Putin ska invadera för att ”skydda ryssar”.

Denna otroliga återhållsamhet såg jag även för en månad sedan. En demonstration för enighet i Donetsk möttes av proryska skrik, burop och ett regn av kraftiga smällare.

De unga demonstranterna som vädjade om enighet visste vad som väntade efter mötet: En jakt längs de mörka gatorna, misshandel. Så hade det varit veckan innan. En av ledarna, en student, bad i megafonen sina vänner att lämna demonstrationen i grupper och att skydda kvinnorna.

Polisen tittade på.

En person knivdödades.

Min unga tolk ringde på natten och berättade om mordet. Jag hörde hur skakad han var och hur han kämpade för att vara klar och redig. Dagen före hade en av de aggressiva proryska aktivisterna visat oss sin kniv...

Och nu ska det bli europeisk schlagerfestival, världens största underhållningsprogram. Både Ryssland och Ukraina är med.

Hur det ockuperade Krim röstar, det kan arrangören EBU, Europeiska Radio- och TV-unionen, inte ta ansvar för. Det beror på vilket telefonnät människorna på Krim har tillgång till. Ryskt nät räknas som ryska röster, ukrainskt som ukrainska.

Det vettiga vore att utesluta det land som har anfallit ett annat. Men EBU förvandlar ockupationen och den allvarligaste krisen i Europa sedan andra världskriget till en fråga om telefonnät.

Ibland ser vi tillbaka på katastrofer och undrar hur våra förfäder kunde agera så naivt, så blint.

Nu kan vi studera oss själva, medan vi i paljetter sjunger och dansar mot stupet.

Följ ämnen i artikeln