Ingen topprioriterad myndighet
I ett avseende tycks styrelsen för Arbetsförmedlingen vara särdeles väl lämpad att förstå hur arbetslösa har det.
Tre av sju ledamöter (generaldirektören borträknad) har nämligen fått sparken eller lämnat sina anställningar under trista omständigheter. En av dem fick till och med sparken innan han hann tillträda. Det är Joachim Berner som, efter att ha misslyckats som redaktör för Expressen, rekryterades som VD för Sveriges Radio. Men sedan drog styrelsen för SR tillbaka sitt erbjudande, och Berner stod utan jobb.
Ebba Lindsö var chef för Svenskt näringsliv. Hon fick sparken 2005.
Mats Sjöstrand var generaldirektör i Skatteverket, en tjänst som han lämnade för att ta plats på regeringens beryktade elefantkyrkogård. Där framlever statliga före detta toppchefer sina dagar med utredningar och att stå till förfogande, det vill säga inte göra något särskilt.
Till den kyrkogården försöker Arbetsförmedlingens styrelse nu förpassa sin generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist. Om hon hamnar där fullföljer hon en liten tradition, ty hennes företrädare Bo Bylund skickades också dit. Där fick han göra en "fördjupad översyn" av Stiftelsen Utbildning Nordkalottens verksamhet.
Det är väl en förklaring till att Angeles Bermudez-Svankvist kämpar emot och säger att det är regeringen som avgör hennes öde.
Jag skulle gärna berätta övriga styrelseledamöters bakgrund. Men jag är osäker på vilka de är. Därför ringde jag myndighetens presschef Patrik Svensson och frågade.
Svensson visste att Berner är Berner och Lindsö Lindsö. Och ordföranden Christina Johansson är väl en före detta moderat riksdagsledamot?
Sedan tog det stopp. Presschefen var lika undrande som jag. Han rådde mig att ringa Niklas Gillström, pressekreterare åt arbetsmarknadsminister Hillevi Engström som är politiskt ansvarig.
Gillström hade heller ingen susning men skulle försöka hitta någon på departementet som vet.
Ingen har ännu hört av sig.
Av detta kan vi dra slutsatsen att Arbetsförmedlingen inte har varit någon topprioriterad myndighet. Trots att den ska hantera den viktigaste av politiska frågor, att få folk i arbete, och då inte bara den egna styrelsen.
Vi kan också dra slutsatsen att styrelsen länge har försökt hitta ett skäl att sparka generaldirektören.
Att hon har mobilsurfat för dyra pengar utomlands kan rimligen inte vara ett skäl. En generaldirektör har annat att göra än att kolla telefonavgifter i diverse länder. Om någon ska ha sparken för den saken är det väl myndighetens ansvarige för mobilerna.
Skatteverkets tidigare generaldirektör Mats Sjöstrand har bett att få följande förtydligande infört:
"Jag var GD på Skatteverket i drygt 10 år. När mitt förordnande gick ut hade jag rätt till pension, men fick ett erbjudande om anställning i regeringskansliet i tre år då jag bland annat skulle göra en del utredningar. Det var ett generöst erbjudande och inget jag hade rätt till eller hade väntat mig. Efter de tre åren gick jag i pension. Jag har nu fyllt 65 och är pensionär men med vissa styrelseuppdrag, bland annat i Arbetsförmedlingen."