Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Hildegard, Magnhild

Sätt straffskatt på godispåsen

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-10-23

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det går trögt med nödhjälpen till Pakistan. Folk vill inte skänka pengar, trots att folk håller på att dö. Biståndsorganisationerna vädjar i tv.

Men det grundläggande problemet är kanske inte att vi skänker för lite pengar utan att hela biståndsköret i grund och botten är felkonstruerat.

Se på alla insamlingsgalor på tv. Herregud, ser jag en till kändis klappa ett svältande barn på huvudet så skriker jag.

För att inte tala om dessa fina människor som skryter med att de skänkt pengar eller gamla strumpbyxor till de fattiga/lidande. Äckligt välgörenhetsarbete är det, varken mer eller mindre.

För allvarligt - är det verkligen meningen att människors liv ska hänga på om en pizzastinn svensk orkar sträcka sig efter telefonen och skänka några tior?

Ska barn dö för att medierna är blasé på svältkatastrofer och därmed inte gör de reportage som krävs för att medlidandenerven ska börja rycka hos dem som har stålar?

Ok, ok, jag vet att pengarna behövs, jag har själv sett hur de räddat liv. Men håll med om att det är vanvettigt att människors öden ska styras av de rikas sinnestillstånd? Mat, vatten, skydd och medicin är en mänsklig rättighet, de ska tillhandahållas till dem som behöver. Basta!

Därför är inrättandet av FN:s katastroffond det viktigaste som hänt på länge när det gäller bistånd, för fonden ska användas även vid bortglömda katastrofer. Måtte de bara få in ordentligt med pengar så att det inte blir som vanligt, att diverse länder lovar att slanta upp men sedan inte håller sina löften.

Därför borde man ta det hela ett steg till. Fransmännens straffskatt på flygresor är ingen dålig idé och varför inte lägga solidaritetsskatt på fett och socker?

I en undersökning gjord av Sida säger 82 procent av de tillfrågade att de är beredda att själva göra något för att fattigdomen i världen ska halveras. Och var tredje tillfrågad är beredd på att ändra sin livsstil om det gagnar FN:s millenniummål, som bland annat innebär att lyfta en halv miljard människor ur fattigdom.

Med bakgrund av detta verkar det som om folk orkar betala extra för sin godispåse.

För att hjälpa dem som behöver är faktiskt en mänsklig skyldighet, inte en gest man gör om lusten faller på. Människor dör i Pakistan, och än så länge är det enda alternativet att skänka pengar till någon organisation. Fint, gör det och kräv sedan en biståndsrevolution. Det är nämligen det som behövs, på alla plan, om världen ska bli bättre.

Johanne Hildebrandt

Följ ämnen i artikeln