En mästare på att lyfta fram lidandet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-06-25
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Martin Adlers tragiska död borde ge oss alla något att fundera över. Här var en man som reste över hela världen och gav röst till dem som annars aldrig blir hörda. Någon som inte nöjde sig med att sitta bakom ett skrivbord utan som brann för sitt jobb och som uträttade något av värde.
Hans reportage var otroliga och han vann många priser. Hemskt är det att han blev skjuten i Mogadishu.
Det är en laglös stad och jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv som när jag var där.
Ändå var allt lugnt under demonstrationen han bevakade. En enda galning beslöt sig för att skjuta honom. Så bräckligt livet är, en sekund, sedan är det över.
Det finns de som påstår att krigsreportrar är adrenalinknarkare som är ute efter kickar, vilket är fel. Det går inte att arbeta i riskabla områden om man inte drivs av en djup övertygelse av att historien är värd att berättas.
Att sätta ljus på bortglömda konflikter och lyfta fram människors lidande och ge dem en röst, är det viktigaste arbete en reporter kan utföra och Martin Adler var en mästare på detta.
Han förtjänar all heder.
Arbetsförhållandena för journalister ute i världen har blivit allt värre sedan den 11 september 2001. Militanta islamister kidnappar och mördar utländska reportrar för att skrämma bort dem från området. Att vifta med presskort gör snarare journalisterna till ännu större måltavlor.
Det blir allt farligare att åka på uppdrag, men vad är alternativet?
Att alla journalister stannar i Sverige och skriver om kändisar och vältrar sig i ytlighet? Att medierna struntar i att världen blir allt mindre och att det som händer på andra sidan jordklotet också påverkar oss?
Nej, om inte journalister rapporterar får världen inte veta och folkmord, maktmissbruk och övergrepp kan fortsätta. Martin Adler ville åstadkomma en varaktig förändring med sin journalistik och det lyckades han också med. Det är stort.
Ändå kan jag inte sluta tänka på hans fru och två döttrar. De har mist sin man och pappa, han är oåterkalleligt borta.
Vilket ansvar har man som människa, att ta hand om sina närmaste eller försöka göra världen till en bättre plats? Ska man följa sin egen övertygelse eller stanna hemma och alltid vara trygg? Det är nog upp till var och en att ta ställning till det. Men en sak vet jag säkert, att om fler tog ansvar för omvärlden så skulle den också bli en bättre plats.