Låt seriesamlarna ta över i Mellanöstern

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det finns en seriebutik runt hörnet. Dit går jag ibland. Mestadels för att inhandla ett Tintinalbum, nya översättningen, när jag behöver muntras upp.

Jag har nästan hela samlingen.

Man kan köpa Gaston också. Steve Roper, Mike Nomad och Rip Kirby.

Man kan, strängt taget, köpa det mesta som tecknats genom tiderna, antagligen med början i grottmålningarna i Lascaux.

Lätt att hitta är det också. Ordentliga avskiljare så att 47:an Löken inte tar bondpermis bland 91:an Karlsson, eller Spirou går vilse hos Spindelmannen. Tidningarna skyddas mot tumavtryck av plastfickor, och mot hundöron och dålig hållning av varsitt stöd i styv kartong. Möjligen med undantag för några fransiga gamla Bamse, som man kan köpa för en spänn om man vill hålla tyst på ungarna, medan man koncentrerat bläddrar igenom den senaste USA-importen av X-men.

För det är precis så det är.

Man har ju besökt en del etablissemang genom åren. Banker, begravningsentreprenörer och advokatkontor. Juvelerare, kyrkor och sådana där ostbutiker som placerar varje liten kittost under kristallkupa. Men få av de där ställena utstrålar ett sådant allvar som min seriebutik.

Eller ”min” och ”min”. Det är verkligen inte ”min” seriebutik. Det är just därför jag älskar stället. Varje gång jag kliver in där, känner jag mig som en nyss nedstrålad Kapten Kirk. Vaksam och försiktig, men i grunden välvilligt inställd till den främmande livsform jag besöker. Jag tar seden dit jag kommer, talar med låg röst och bläddrar inte respektlöst snabbt igenom backarna med serietidningar.

Det är lätt att driva med den här livsformen. Det är ”Comic book guy” ur ”The Simpsons”. Men jag vet inte. Det är möjligt att man skulle krokna om man blev indragen i timslånga diskussioner om hur katapultkameran i ”Kung Ottokars spira” EGENTLIGEN fungerar. Det är möjligt att man till slut skulle skrika att det inte finns något EGENTLIGEN att fundera över.

Å andra sidan: så känner man när folk börjar orera om vem som EGENTLIGEN har rätt i Mellanöstern också.

Något i seriesamlarnas allvar tilltalar mig. Jag tror att de är en underutnyttjad resurs. Om man lät seriesamlarna ta över Mellanöstern, eller åtminstone finansbranschen, skulle det antagligen bli städat, snyggt och ordnat på ett par veckor.