Mei överlevde massakern, nu går hon bland demonstranterna i Hongkong
HONGKONG.
– Demokrati är bra men den är inte allt, säger Mei Zhang.
Hon viftar med armarna för att understryka sina ord. Vi promenerar mitt på den vanligen hårt trafikerade genomfartsleden Harcourt Road, nu blockerad av demonstranter.
– De är modiga men saknar visdom, säger Mei.
Vi lärde känna varandra på Himmelska fridens torg 1989. Då var hon en tanig 21-årig student. Jag kommer aldrig att glömma den varma juninatten då soldaterna sköt sig fram och omringade torget och Mei stod med de andra ungdomarna runt monumentet i mitten. De sa att de skulle dö tillsammans.
– Det finns lyckade demokratier och misslyckade. För att en demokrati ska lyckas krävs rättssäkerhet och yttrandefrihet. Det har vi här i Hongkong.
Ville inte lämna oss
Hon tog upp en röd flagga och viftade tafatt med den och hon darrade i hela kroppen.
– Men vi har ett problem. Vi är en del av Kina. Vi får inte genera ledarna i Peking. Vi får inte peka finger och säga att vi är goda och de är dåliga.
Jag sa åt henne att lägga ner flaggan och lämna torget. Hon ville inte. Jag kan inte lämna er, sa hon. Jag var tolv år äldre och sa att det var jag som bestämde och att hon måste gå.
– Tyvärr söker våra demokratiaktivister konfrontation. Det löser inga problem.
Vi har lämnat det flotta Mandarin Hotel bakom oss och passerat Hong Kong Club som var de brittiska kolonialisternas tillhåll. Vi går genom en liten öppning i en tafflig barrikad. Några staket hopsnörda med buntband. Om kravallpolisen eller militären bestämmer sig för att rensa kommer den barrikaden inte att uppehålla deras pansarfordnon en minut.
– Men de verkliga hjältarna är de som vill sitta ner och förhandla!
Vi går fort, Mei är ivrig. Hon har varit hos sin mor i norra Kina några dagar och har ännu inte sett demonstrationen med egna ögon.
– Vi kan inte begära allmän rösträtt med en gång. Vi måste ta det steg för steg.
Jobbar med e-handel
25 år har gått sedan den där natten i Peking. Efter massakern tog hon sin examen, fick stipendium till USA, hamnade som researcher på CNN, gick vidare till investmentbanken Goldman Sachs i Hongkong, avancerade... Nu har hon startat ett e-handelsföretag.
Mei har blivit en elegant medelålders kvinna. Hon bär en blå klänning och har matchande handväska som ser dyr ut.
– Kina går också framåt och förändras. Tänk så mycket som har hänt under min livstid!
Hon växte upp i ett rum på tolv kvadratmeter i Shenyang i Kinas rostbälte. I det rummet bodde hon med sina farföräldrar, föräldrar och två syskon. Mei var 23 första gången hon sov ensam i ett rum, i Baton Rouge i Louisiana där hon delade lägenhet med en thailändsk studentska.
– Det var en sådan känsla av frihet!
Vi passerar bilmärket Infinitis salong där de sysslolösa försäljarna glott ut genom de stora fönstren sedan demonstrationen började. Därefter passerar vi Audis salong som rimligen inte heller har några kunder. Sedan är vi framme hos demonstranterna.
– Jag är alltid positiv. Vi har det så mycket bättre än igår. Och gårdagen var bättre än dagen innan dess.
”För hetlevrade på Himmelska fridens torg”
Nu står Mei bland demonstranter som är lika unga som hon var då, i juni 1989. Någon håller tal i en skrällande högtalare. Några diskuterar. Några hukar i små tält som påminner om tälten de hade på Himmelska fridens torg.
– Det är inte rätt att blockera trafiken. Konkurrensen är stenhård i Hongkong, hyrorna skyhöga. Uteblir kunderna kan en handlare gå i konkurs på en månad. Den tysta majoriteten vill inte offra det vi har för allmän rösträtt.
Mei ser sig om. Det är inte så mycket folk i korsningen längre.
– Regeringen kommer inte att slå ner på studenterna. Priset blir för högt. Man väntar på att den tysta majoriteten ska protestera mot protestanterna.
Hon rättar till väskan på axeln.
– Vi gjorde fruktansvärda misstag på Himmelska fridens torg. Vi backade inte i tid. Vi var för hetlevrade. Vi gav regeringen en ursäkt för att slå till.
Mei skrattar.
– Om Kina blir fritt över en natt kommer det inte att finnas en sten kvar i kinesiska muren. Folk kommer att riva muren för att bygga egna hus. Vi måste förändra steg för steg.
Sedan går vi och dricker kaffe innan Mei Zhang ska hämta sin dotter i skolan.