Vi bor i ett blygt och navelskådande land

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-08-01

New York Times, världens viktigaste tidning, anser att den svenske kocken Marcus Samuelssons memoarbok är så intressant att den får en stor recension. Artikeln trycks även i Times ­globala utgåva Herald Tribune­ och kan därmed läsas i världens­ storstäder, och på flygplatserna och hotellen där ­Tribune är gratis.

– En av de stora kulinariska berättelserna i vår tid, skriver recensenten Dwight Garner om Samuelsson.

Sverige upplever sedan ett par tre decennier ett ständigt stegrande intresse för matlagning. Vi har ett kocklandslag. Årligen publiceras hundratals kokböcker. Varje­ kändis som någon gång brett en macka ger ut sina favorit­recept. Det populäraste TV-programmet visar en tävling där skickliga amatörer tävlar om att bli mästerkock.

Jag kan inte se att någon svensk tidning förärat Samuelssons bok en recension, eller ett omnämnande över huvudtaget.

Förklaringen kanske är att han sedan 1991 verkar i New York. Men jag tror inte det. Han är ju ändå en celebritet som sprider svensk matkultur över världen.

1995 blev Samuelsson den yngste kock som fått tre stjärnor i betyg av New York Times.

Han ansvarade för maten vid Barack Obamas första presidentbankett.

New York Times noterar att Marcus Samuelsson lärde sig laga mat av sin ”grandmother”, mormor ­eller farmor, i Göteborg. ­Vilken story! Lever denna fenomenala kvinna?

Jo, det är en sak till. Marcus Samuelsson är svart. Han kom till Sverige från Etiopien som treåring, adopterad av en familj som upp­enbarligen gav honom en fin uppväxt, även om den ­ibland förmörkades av skolkamrater som den som kastade basketboll på honom och undrade varför han inte var bra på ”negerboll”.

Många av oss känner till svårigheten att flytta till en svensk småstad och få nya vänner och bekanta. Det kan ta en generation eller två innan en familj anses tillhöra bygden.

Sverige är, trots alla ­våra utlandsresor, trots vår ­exportindustri, en by där blickarna är vända inåt. Vi är oss själva nog. Vi pendlar mellan blyg självut­plåning och skryt och verklighetsfrämmande tro på vår ­betydelse.

När vårt land frambringar en global superstjärna, en genialisk konstnär, en banbrytare, bemöts han med tystnad. För han är ju inte en av oss.