Barnen är inte längre välkomna på badhuset
Jag skulle gå med yngste sonen och bada i söndags. Men GIH-badet uppe vid Stadion var tillfälligt stängt, jag antar på grund av någon tävling.
Centralbadet! Det är klassisk Stockholmsmark, en underbar jugendbyggnad mitt i stan. Stieg Trenter lät en av sina deckare utspelas där, ”Tragiskt telegram” om jag inte minns fel. Ett finurligt mord begicks i det låga huset tvärs över gården.
Visserligen är badet ganska litet, men det uppvägs av den fina miljön. Jag har gått med våra två äldre barn där.
Nu visar det sig att Stockholms stad har avhänt sig allt ansvar för badet. En privat företagare driver det, som ”spa” naturligtvis, och barn är inte välkomna. Inte ens om deras föräldrar har råd att betala inträdet: 220 kronor under helger, 180 kronor vardagar.
Stieg Trenter skrev förresten ytterligare en fin deckare med interiör från ett annat badhus, ”Sturemordet”. Det stackars offret, en förläggare, brakade igenom glastaket.
På Sturebadet kostar inträdet numera 695 kronor en helgdag. Då ingår handduk och lunch. Barn stoppas i porten.
Sturemordet – nu talar jag om omvandlingen från allmänt badhus till exklusivt ”spa” – skedde 1989 och markerade höjdpunkten på yuppieålderns champagnegalopp.
Centralbadets öde visar att tendensen fortsätter.
Varför lämnade kommunen i från sig makten över Centralbadet? Jag tror att det enklaste och sannaste svaret är: trötthet och rutinmässig förtröstan på det som kallas marknaden.
På idrottsförvaltningen finns ett dokument daterat 15 maj 2007 som är undertecknat av socialdemokraten Inger Båvner. Av det framgår att badet är för litet för att passa som ordinär simhall och att man får inte bygga om huset på grund av den historiska miljön.
Idrottsföreningarna är inte intresserade av Centralbadet. Då är inte politikerna det heller. Borgarna, som hade majoritet i stadshuset, lät den private företagaren utveckla verksamheten som han fann bäst.
Så blir även huvudstadens näst finaste badmiljö (efter Sturebadet) i praktiken stängd för den breda allmänheten.
För den enkle medborgaren bekymrar väl sig inte om klassiska miljöer och unik arkitektur? Bryr sig en vanlig knegare om skönhet? Pöbeln vill väl bara ha vattenrutschbana?