Bättre att göra något än inget
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-15
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag ska bli president när jag blir stor, säger den 16-åriga flickan i södra Sudan med bedövande självsäkerhet.
Det är befriande att lyssna på henne, särskilt med tanke på att alla nyheter från Afrika handlar om svält, hiv och misär. Men det finns andra verkligheter, om tjejen som går i en skola där man bygger upp självförtroenden. Det är ett biståndsprojekt, så klart, och det är kul att se projekt som faktiskt fungerar. Ändå är det bara ett sandkorn i en vidsträckt öken av skriande behov, det går inte att förneka.
I förrgår stod jag i Darfur och såg ut över de ändlösa flyktinglägren. Kojor, byggda av pinnar och plastsäckar, är hem för tiotusentals fördrivna människor som förlorat allt. Skamligt är det, för Sudans regering och världssamfundet.
Varför demonstrerar man för ungdomshus i Köpenhamn, men inte för att brotten mot mänskligheten som pågår i Sudan ska stoppas omedelbart?
Mikael Persbrandt sa att han ville åka till Irak och Darfur, men det behövs inte fler kändisar som klappar barn på huvudet, så måtte han göra något annat, rejälare.
Skänka pengar, och därmed köpa sig fri från skuld, är så klart ett sätt. Glädjande nog verkar biståndsbranschen börjat skaka av sig sin besserwisserattityd och har anammat en mer ödmjuk inställning men det finns kvar en del tveksamma NGO:er (civila organisationer).
Att öppna ögonen för dem som verkligen uträttar något vettigt är ett annat sätt att agera.?
Varför får de svenskar som redan är på plats?inte ens ett erkännande? De arbetar under synnerligen frustrerande förhållanden i månader för att åtminstone försöka göra lite nytta.
Men i Sverige anses det tydligen konstigt och fullständigt onödigt att engagera sig i något utanför landets gränser, oavsett om det gäller svält, förtryck eller att tvinga fram fred. Poliser betraktas exempelvis som svikare av kollegor och arbetsgivare för att de är ute i världen och jobbar och därmed skaffar sig värdefull erfarenhet. Inget stöd från den hemmafronten inte, vilket är inskränkt och rent skamligt.
Det är alltid bättre att göra något än inget alls. Det är värt något att en sextonårig tjej i Sudan får utbildning och självförtroende i ett land där få barn går i skolan.?
Sverige är en del av världen och det påverkar oss, på gott och ont. Bara genom att lämna tv-soffan inser man att folk är ungefär desamma överallt. De flesta är bara inte lika bortskämda som jag, du, vi alla, har lyxen att vara.