Varför har ni så svårt för döden?
Man ska dö. Ja, inte i morgon, med lite tur, men ändå: man ska dö.
Ingen nyhet, direkt. Det finns hur mycket material som helst om man vill fördjupa sig i döden. Det finns böcker och målningar. Det finns visa aforismer och snusförnuftiga underfundigheter som kunde platsa på ett paket lättmjölk. Döden är den största händelsen i varje människas liv, till exempel. Det finns musik och film. Skulpturer och pjäser.
Många människor har lagt ned mycket tid på döden. Och de har fått rätt: de flesta av dem är just döda.
Och inget har egentligen förändrats när det gäller döden. Många av oss lever, i genomsnitt, längre än förut. Färre av oss, i genomsnitt, dör som barn eller i enkla sjukdomar och olyckor. Men till sist är allt ändå som det alltid varit: man ska dö.
Hur kommer det sig då att vi plötsligt verkar tycka att döden inte har med oss att göra?
Visst, folk dör som flugor i filmerna vi slinker hem med från det lokala hyrpanget. Men de dör i snabba, snygga klipp med många tjusiga explosioner och är antingen statister eller riktiga überskitstövlar som man vet kommer att få sitt redan i förtexterna. Det skrivs om döden, men mest som en nödvändig utgångspunkt i deckare.
Obducenter skär i lik på bästa sändningstid och det finns skräckfilmer, men det handlar inte om död, utan om kittlande äckel.
Den där hyllade tv-serien om begravningsentreprenörer handlar egentligen om generationskonflikter, homosexualitet, droger, sex och allt annat som sådana chica serier alltid handlar om. Döden som allvarlighet finns överallt i äldre kulturer. Men inte nu. Inte ens religion är ett hett ämne i Sverige, även om det är det i andra länder.
Tycker vi att vi är klara med det här? Har döden blivit omodern? Oroar vi oss inte längre? Eller oroar vi oss för mycket för att våga tala om det?
Jag vet inte.
Då och då ser man en begravningsannons. Inte en sådan där sorglig annons där ett nyfött barn, eller en sjuåring, eller ens 25-åring, dött. En alldeles vanlig annons som tar avsked av en 80-åring. Någon som traskat med oss här på jorden hela sin utmätta tid och lite till. Under namn, födelsedatum och dödsdatum står:
”Varför?”
Om till och med svaret på den frågan är obegripligt, kanske vi skulle tala lite mer om det här.