Linsluspolisen vid västtyska ambassaden 1975 – vem var han?
Jag blev ombedd av TV3 att delta i och leda ett program med titeln ”Vad hände med?” Där skulle jag och en panel plocka fram människor från förr, folk vi alldeles hade glömt bort och så skulle vi fråga oss: Vad hände med honom egentligen?
Nostalgi ligger ju absolut i tiden, inte sant? Jag accepterade, mest för att det här programmet skulle innebära att jag kanske skulle få svar på en fråga som jag ställt mig i många år. Vad hände med den mystiske polisen utanför västtyska ambassaden? Och låt mig härmed gå över till historisk presens, det blir ju så effektfullt.
Det är torsdag, den 24 april 1975 klockan 23.47. SVT:s reporter Bo Holmström står utanför den västtyska ambassaden på Gärdet i Stockholm. Han klär sig på sådant sätt att man kunde tro att han klätt ut sig till sig själv – beige trenchcoat och under den en rutig skjorta och svart slips. Han bär fingervantar som han omsorgsfullt rättar till, finger för finger. Mick i ena handen, anteckningsblock i den andra.
Han tycks gå igenom manus när byggnaden bakom honom exploderar. Holmström tar skydd bakom kameran, men hämtar sig snabbt och skriker ”LÄGG UT”, sammanlagt sju gånger innan SVT faktiskt lägger ut honom i live-tv.
Han har just där och just då ingen aning om att den här rapporteringen ska bli ett av de mest omtalade tv-ögonblicken i Sveriges historia.
Holmström är möjligen omtumlad av explosionen och levererar ingen exemplarisk rapport. Han blandar ihop den västtyska ambassaden med den amerikanska, stakar sig på ord, återupprepar redan meddelad information, tittar ner
i papper, påbörjar meningar som han sedan inte avslutar:
”Alldeles nyss hördes en våldsam detonation och det brinner fortfarande, det är den amerikanska ambassaden vi ser där uppe, och det brinner fortfarande och vi såg splitter flyga överallt omkring här och det var en kraftig detonation …”
Bo Holmström hejdar sig plötsligt och tittar frågande, förvirrat på något utanför bild. Han säger, nästan irriterat: ”Va?” Det är en polisman som pockar på hans uppmärksamhet. Han väser till Holmström: ”Hela jävla huset är sprängt.”
Bo Holmström plockar snabbt upp informationen, den är ju sensationell. ”Hela huset är sprängt”, ropar han in i kameran. Polismannen tycks snabbt uppfatta att han kanske överdrivit och rättar sig själv: ”Halva åtminstone.”
Holmström vidarebefordrar ännu en gång informationen till tv-tittarna – ”halva åtminstone”, säger han – men nu är Bo Holmström märkbart irriterad. Han har tagit emot och till miljoner tittare skickat vidare information från polismakten om att hela huset är sprängt och får sedan veta att det möjligen bara rör sig om halva. Holmström tittar hatiskt mot polismannen och gör sedan klart för tittarna: ”Hur stor del av huset som är sprängt kan vi inte svara på.”
Polismannen tar nu ett nytt initiativ. Han tar några kliv in i bild. Plötsligt står han alldeles bakom Bo Holmström och gör just ingenting. Det ser egendomligt ut, eftersom det råder kaos och viss panik, polismän rusar fram och tillbaka, men den här polisen står alldeles stilla och tycks blicka ut i tomma intet.
Så försvinner han ur bild en liten stund. Men han återvänder. Den här gången gör han en långsam promenad bakom Bo Holmström, kommer in från höger bildkant och lämnar i vänster bildkant.
Han dyker upp också en tredje gång och den här gången ställer han sig snett bakom Bo Holmström.
Han sätter händerna vid sina sidor och ser kanske lite bekymrad ut. Så vänder han blicken mot Holmström – och sneglar försiktigt in i kameran.
Jag har sett klippet oerhört många gånger på Youtube. Jag är så fascinerad av den där polisen. Vem är han? Vilka är hans bevekelsegrunder? Och vad hände med honom sen?
Jag försöker sälja in historien till produktionsbolag och kanal. De lyssnar vänligt, men slår sedan fast att det kanske inte riktigt var den typen av människor de hade tänkt sig i det här programmet.
Och jag får ge upp drömmen om att någonsin få veta vad det blev av linsluspolisen vid västtyska ambassaden.