Där självmorden blir till en kostnadsfråga

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-05-29

ATEN. Aris Violatzis, en stor, skäggig psykolog som röker pipa med väldoft­ande kolatobak, försöker för­klara den grekiska själv­mords­epidemin. Han suger på pipan. Han vill inte använ­da ordet epidemi. Det för tanken till influensa.

– När arbetslösheten ökar, ökar självmorden. Sambandet är tydligt och välkänt.

Han ändrar ställning i stolen.

– En man upphör att vara försörjare och blir en börda. Allt han varit är plötsligt borta. Yrkesidentiteten. Positionen i familjen, i samhället. Det kan trigga självmördare. Om de psykolog­iska förutsättningarna finns hos individen.

Violatzis puffar ut ett rökmoln. Han är verksam i Klimaka, en organisation som arbetar med självmords­prevention.

– Vi har den största ökningen i världen. Ändå speglar de officiella talen inte verkligheten. Självmord är det sista tabut och familjerna gör sitt bästa för att dölja vad som skett. Kyrkan begraver inte självmördare.

Det är söndag eftermiddag och 30 grader varmt ute. Både Violatzis och jag är en smula disträa. Han lägger undan pipan och håller fram sina stora labbar.

– Brittiska beräkningar visar att ett självmord är oerhört kostsamt för samhället ... miljoner ... utebliven produktion ...

– I så fall får du väl säga att en luffares död innebär en vinst för samhället, säger jag. Det är ju vansinne. Hur kan man räkna så?

– Det är en etablerad metod. Den används i många länder.

Han ser förvånat på mig. Luften är plötsligt elektri­fierad. Jag sträcker på mig i stolen, beredd att diskutera. Varför ska allting i världen motiveras med pengar? En död är väl en död. Så fort det ska argumenteras för kultur handlar det också om att den är bra för produktiviteten. En beläst medborgare är flitigare än en obildad. Arbetare som får lyssna på musik hugger i mer.

Vad spelar det för roll att självspillingen inte kunde producera X antal muttrar därför att han dog 30 år för tidigt? Var hamnar vi om vi börjar räkna på det sättet?

Men jag säger inget, sjunker tillbaka i stolen, antecknar. Violatzis tänder pipan. Förra året ökade själv­morden med 20 procent. Ett svagt ljud från trafiken på den soldränkta gatan. Hettan. Hur många år har det hållit på? Nerförs­backen har blivit rutin.