Självklart går det åt helvete
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-05
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag vägrar vara rädd för fågelinfluensan. Det beror inte enbart på att jag köpte Tamiflu i Bahrain förra året för 800 spänn, det var i själva verket korkat eftersom datumet på medicinen redan har gått ut.
Nej, jag har nått min katastrofgräns, orkar inte med fler hysterier. Varje minut smittas tio personer av hiv, miljoner dör av malaria och tbc varje år men ändå ska man jaga upp sig över några döda viggar i Oskarshamn. Nej tack. Det är ändå kört.
Min författarkollega Anna Jansson, (obs vänskapskorruption), kommer snart med thrillern "Främmande fågel" som handlar om vad som sker i Sverige när fågelinfluensan slår till på riktigt.
Självklart går det åt helvete, regeringen är för oduglig för att ta hand om en riktig katastrof. De visade det redan under tsunamin då de hade resurserna men ingen fantasi att fatta vad som hände.
Kriser följer ett klassiskt mönster: först chock, sedan förnekelse och till slut accepterande. Tyvärr brukar maktmänniskor fastna vid andra stadiet.
Anna Jansson har researchat ordentligt innan hon skrev sin bok vilket gör scenariot ännu dystrare men det är värt att lyssna på vad hon säger. Hon jobbar nämligen som sjuksköterska när hon inte skriver böcker, vårdar döende lungpatienter. Därmed har hon perspektiv på tillvaron. Det behövs fler sådana som henne. Själv är jag helt botad från sjukdomsnoja.
För några år sedan fick galna ko-sjukan mig att bara köpa svenskt kött. I dag gäspar jag bara och tycker synd om bönderna som råkade ha en sjuk ko. Är det någon som ens minns alla larmrapporter?
Nej, den stora frågan är i stället vilka förutom Tamiflutillverkaren Roche som tjänar på skräckpropaganda.
Rädsla är lukrativt, det mesta går att sälja med oro och ju ängsligare folk är desto lättare är de att kontrollera.
Folk tiger av rädsla för att mista jobbet, för att säga vad de tycker och därmed mista sin projektanställning. Där finns all rädsla för att skilja sig från mängden och därmed tvingas utstå omvärldens hån och fördömelser.
För att inte tala om skräcken att vara ensam, för att inte duga, för att inte vara perfekt, att bli gammal och ful. Köp allt du kan, sköt dig och håll framför allt tyst.
Fast jag ger mig fan på att en dag, när jag går över gatan med min sunda, orökande, vältränade kropp, blir jag ändå överkörd av en rattfull folkpartist. Det är helt okej. Men jag tänker inte var rädd en enda sekund fram till den dagen.
Jag har bekymrat mig nog.