Vi möter världens äldsta träd – i Sverige
Fulufjället, Dalarna. Vi tar oss över den frusna Rörsjön och går sedan med snöskor uppför slänten. Vi närmar oss trädet söderifrån.
Här någonstans ska världens äldsta levande organism finnas.
Tungt flåsande stannar vi och Pierre Hedlund, 35, tar ut riktningen med hjälp av sin GPS. Landskapet är fruset i vitt. Låga fjällbjörkar och granar bepansrade av is och snö. Framför oss sjunker fjället ner mot dalen, till vänster reser det sig mjukt och kraftfullt på samma gång.
Allt är vitt. Snöskorna sjunker ner ett par tre decimeter i det gnistrande pudret, sedan trampar vi på hårdare, packad snö som sätter sig med ett dovt kvidande. Vi har gått för långt. Vi vänder och kavar upp mot fjället.
Människans länk till vår början
Pierre är jägare, fiskare, kock, charkuterist och guide. Han har tagit ledigt från sitt arbete på Konsum i Särna för att visa granen som är människans länk tillbaka till vår egen början.
En musiker i Brasilien har skrivit en ballad om granen på Fulufjället. Ett företag önskade ta prover för att försöka finna en metod mot åldrande. Någon ville komma hit och lyssna på stammen med ett stetoskop, för att höra på tidens gång.
I så fall får man lyssna noga och tålmodigt. Granen är 9 550 år gammal, lägg till eller dra ifrån 40–50 år. Den har inte bråttom.
Pierre stannar och pekar på ett snötäckt träd som inte är högt men ändå lite högre än de glest spridda växterna runtom.
– Där är det.
Mötet
Granen ser ut som en skulptur mer än ett träd. Vi har tur. Solen bryter fram och lyser upp de snötäckta grenarna. Världens äldsta träd glänser på fjället.
Jag trampar sakta upp och ställer mig framför det. Jag törs inte röra grenarna eller stammen.
9 550 år är så här mycket:
Vid den tiden, när granen började växa, inträffade den neolitiska revolutionen, jordbruksrevolutionen. Människan började odla och blev bofast. Det är det viktigaste som hänt i vår historia. Civilisationerna i tvåflodslandet i det som i dag är Irak växte fram. Civilisationen kring Nilen uppstod.
Här uppe i norr drog sig inlandsisen sakta tillbaka. När granen började växa var det troligen is kvar nere i dalbottnarna, säger professor Leif Kullman på institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet. Det var han som hittade granen.
9550 år är så här mycket:
När granen på Fulufjället hade växt i drygt tusen år grundades Jeriko, en liten bosättning med en mur omkring vid det som nu heter Jordanfloden. Jeriko är den äldsta kontinuerligt bebodda stad vi känner till.
När granen hade växt i ungefär 4 000 år började människans odlingsmetoder bli så effektiva att det ibland blev överskott. Det innebar lagerhållning och behov av redovisningssystem. Skriftspråket föddes, först som enkla symboler inristade på lertavlor.
När granen hade växt i 7 500 år vandrade Jesus på jorden.
Granens ålder har fastställts genom analys av trärester i marken. Troligen är den äldre än 9550 år, säger Leif Kullman. Det är osannolikt, säger han, att vi skulle ha hittat de äldsta bitarna och skickat just dem till laboratoriet.
Kullman själv är 65 år.
Döpte trädet efter sin hund
Jag frågar om gamla träd är hans liv. "Unga också", svarar han.
När han fann granen döpte han den till Old Tjikko efter sin hund, en Siberian Husky.
För 10 000 år sedan var stora delar av Fulufjället skogbeklätt. Men platsen där Old Tjikko står har alltid varit kal och utsatt för vind och kyla. Vinden och kylan har tuktat trädet, "som ett bonsaiträd", så att det haft mycket barr och en liten stam.
– Ett stort träd kan inte bli så gammalt.
Växt upp – och dött
Det är Old Tjikkos rötter som är gamla. Trädet ovan mark har under årtusendena växt upp och dött, växt upp och dött, och ändå är det samma träd.
Det har krupit längs marken för att klara sig. Under 10 000 år blev klimatet successivt kallare. I slutet av 1800-talet vände det och blev varmare, och Old Tjikko reste sig. Granen jag nu står framför har växt rak sedan 1930-talet.
I genomsnitt har det blivit en grad varmare på somrarna.
Jag ser upp mot fjället som heter Söthålshön. Jag vänder mig åt höger och ser ner mot dalen, skogen, några hyggen, en väg och en stugby som gått i konkurs eftersom de väntade holländska turisterna inte kom.
Jag vänder mig mot granen igen. Medan människan har gått från stenyxor till atombomber, från lertavlor till internet, från att vara bunden till ett område på några kilometer till att kunna flyga till månen, har Old Tjikko levt sitt liv i enslighet och kyla.
Det var förutsättningen.
Nu kommer turistgrupper på somrarna för att titta på Old Tjikko, och medan marken runt granen trampas upp skjuter den i höjden som den aldrig gjort tidigare.
Efter 9550 år når människan och människans handlingar granen på Fulufjället.
Pierre Hedlund bjuder på varm saft och choklad. Sedan vänder vi och går sakta tillbaka.
FÖR ÖVRIGT ANSER JAG...
...att en gentleman – och kvinna – behöver en rejäl vildmarksskildring i läsfåtöljen när snön faller utanför fönstret. Jack London är aldrig fel. Avnjutes med en stor kopp té.
...att man är en sann sportmänniska när man åker skidor i Valhallavägens allé bort till Gärdet och kör spåret runt mellan Kaknästornet och TV-huset.