Allt faller på att hon googlade om mord
Åklagarens frågor får det att brista för styckmordsmisstänkta kvinnan
Berättelsen om en plan som spårade ur och en kropp som styckades i panik är inte helt orimlig.
Men allt faller då åklagaren pressar den unga kvinnan på varför hon dagarna innan katastrofen googlade formuleringar som ”åka dit för mord utan kropp”.
Hennes självförtroende tycktes vara så mycket bättre under denna rättegångens andra dag.
I förrgår gjorde den unga kvinnan, åtalad för mord och brott mot griftefriden, entré under en filt och försökte under hela dagen att dölja sitt ansikte bakom sitt långa hår.
I går hade hon håret i tofs, var rak i ryggen och tittade sig nyfiket omkring innan hon satte sig.
Men då hon framåt eftermiddagen skulle redogöra för katastrofen, om hur hon beväpnad med hammare, kniv och preparerade sprutor sökte upp den andra kvinnan, brast det.
– Jag ångrar mig så mycket. Det går inte en dag utan att jag tänker att jag skulle vilja byta plats med henne, förklarade hon hulkande.
Det hon har att berätta är inledningsvis det gamla vanliga drama som så många av oss varit inblandade i, inte minst som unga.
I just den här konstellationen är två kvinnor kära i samma man, han velar fram och tillbaka, svartsjuka, uppträden, för mycket sprit.
Nu, på andra sidan mardrömmen, sitter en av dem bredvid sin advokat och säger att mannen var som en drog för henne. ”Jag var kvinnan i hans liv. Han sa att jag skulle föda hans barn.”
Så började planen ta form. Rivalen var ju så självsäker och tuff. Det skulle även hon vara. Ett hammarslag i bakhuvudet. Den andra kvinnan skulle aldrig se vem som slog henne, men hon skulle förstå och i fortsättningen lämna dem i fred.
– Jag slår henne i huvudet med hammaren, men hon svimmade inte. Allt blev så fel, jag ville bara att hon skulle bli tyst. Men inget händer.
Av vad som sedan sker återstår endast fragment i minnet. Ett sista, dödande hugg. Ikeakassar som hämtas. Kroppsdelar som många timmar senare dumpas i en skog.
Jag kommer på mig själv med att sitta och fundera på de bisarra detaljerna. Hon har dödat en människa hemma hos sin pojkvän och är mycket noga med att skriva en kärleksfull lapp till honom innan hon lämnar lägenheten. Hon kör till jobbet i den döda kvinnans bil.
Varför gör hon allt detta? Det kan hon inte förklara.
Visst, det går att tänka sig att en planerad misshandel spårar ur och att det inte var meningen att offret skulle dö. Det går även att föreställa sig att panik uppstår och kroppen styckas för att lättare kunna dumpas.
Men åklagare Lars Duberg har åtalat för mord och låter sig inte nöjas med alla dessa försäkringar om att det inte var meningen. Efter några inledande, trevande frågor om tidigare relationer höjer han tempot.
– Varför googlade du lättaste sättet att döda någon? vill han veta.
– Det fungerade som terapi, svarar hon.
–Hur kan det fungera som terapi?
– Det var skönt att leva i en drömvärld.
Åklagaren matar på. Syftet är uppenbart: att visa att det rör sig om ett noga planerat mord.
”Döda någon snabbt och smidigt med kniv”, ”injicera alkohol”, ”åka dit för mord utan kropp”.
– Det var aldrig tänkt att det skulle bli verklighet. Det var skönt att fantisera.
Kvinnan vill med andra ord få rätten att tro att det inte finns något samband mellan att hon å ena sidan gjorde ansenliga efterforskningar på nätet om hur man bäst dödar och styckar en människa och att hon å andra sidan en vecka senare dödade och styckade en människa.
Det skulle inte vara lätt att få den mest generösa domstolen i världen att gå med på något sådant.
Tidigare på dagen vittnade en mor om hur hennes dotters död har drabbat familjen.
Lillebror, som älskade sin syster över allt annat, stirrar apatiskt in i väggen i timmar. Farmor slutade äta och har vårdats på sjukhus.
Och på eftermiddagen satt en man och en kvinna och lyssnade med plågade ansikten på hur deras dotter berättade om hur hon hade dödat sin rival.
Det finns så många offer i denna tragedi.