Mitt i allt finns en förälskad tjej
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-11-26
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det var roligt att träffa Nahid i Irak, hon var kul, smart och välutbildad. Jobbet som tolk åt amerikanerna var det enda hon kunde få, det var livsfarligt men lönen var bra. Det som höll henne uppe var längtan efter killen hon var förälskad i, han som befann sig i ett annat land och som mejlade varje dag. Jag undrar ofta om de någonsin att kommer få varandra. Förmodligen inte.
I dag har de amerikanska trupperna varit i Irak lika länge som de deltog i andra världskriget och läget är förtvivlat. Ni har sett bilderna på lemlästade kroppar på tv, läst notiserna om antal dödade. Avtrubbningsfaktorn är hög.
"Det är så himla jobbigt med det där kriget. Är det inte bättre om man bara låter dem slå ihjäl varandra, sa en svensk "kändis" till mig för ett tag sedan.
Men det är bara en liten del av befolkningen som krigar, de flesta är civila som längtar efter fred och en framtid.
Visst, USA var naiva när de invaderade i Irak. Ett folk som levt i skräck inför en diktator blir inte demokrater på en kvart, tvärtom fick de en gemensam fiende att samlas runt. Det maktvakuum som uppstod efter Saddam ville naturligtvis också en lång rad intressenter, från lokala småpåvar till klaner och grannländer fylla. Listan på misstag kan göras lång.
Men oavsett om USA öppnade Pandoras ask så vore det katastrofalt om trupperna försvinner för just nu så är de den enda stabiliserande faktorn.
Nahid var övertygad om att om trupperna försvinner kommer de fundamentalistiska krafterna att ta över allt, blodbadet bli ännu värre och hon själv kommer att mördas.
Jag berättar om henne för bakom alla politiska analyser, strategier och bombdåd så är det faktiskt människor det handlar om.
De storpolitiska krafter som borde kunna skapa fred ägnar sig mest åt handbollsräddningar för att rädda läget samt med att skydda sina egna intressen. Samtidigt håller en hel generation barn på att bli förstörda i Irak, folk mår så dåligt att många äter lugnande för att bemästra dödsskräcken. Hopplösheten är bedövande men mitt i allt detta finns en 25-årig tjej som längtar efter att få börja sitt liv med sin älskade. Jag hoppas innerligt att hon ska få honom och den fred hon så hett åtrår, att alla irakier ska få ett normalt liv för den här slakten är fruktansvärd. Men bollen ligger hos dem som kämpar om makten, inte hos vanligt folk.
Så snälla, glöm inte bort att det är människor som dör. Säg aldrig att man ska "låta dem slå ihjäl varandra" för det är både ovärdigt, ignorant och grymt.