Jag delar en liten läsk på tre som på 50-talet
Vad ska ni äta på midsommarafton?
Sill och potatis eller något mer fantasifullt?
Säkert är ändå att det blir mer mat än på 50-talet.
Jag fastnar på en artikel där vi uppmanas att äta som förr i tiden. ”Dags att gå tillbaka till 1950-talets matvanor” står det.
Kanske det. Delvis. Men det mesta var inte bättre förr.
Visst lagade mamma god mat. Hennes grönsakssoppa, blomkål med skinksås och morotsmos med fläsk längtar jag fortfarande efter och kan aldrig riktigt efterlikna.
Skolmaten var en annan femma. Fiskbullar, kålsoppa, bruna bönor, pölsa, korvkaka och risgrynspudding med saftsås är mat jag aldrig vill äta igen.
En del rätter har överlevt in i våra tider. Barnbarn tycker fortfarande om fiskpinnar. Mina köttbullar kan nästan mäta sig med mammas. När jag var liten delade vi fem ibland på en hel, ugnsstekt kyckling på söndagarna, med kokt potatis och sås till, och det är fortfarande något av det godaste jag vet.
Men 50-talets matvanor som helhet var för söta och onyttiga.
Kalaspuffar till frukost, och bröd bakat med sirap. Vetelängd och småkakor till mellanmål. Saft till maten. Efterrätt varje dag, ofta konserverad frukt. Godis inköpt på rasten i skolan.
I hemkunskapen på 60-talet fick vi lära oss att stuva och reda. Mycket mjölmat. Och så fick vi göra en köttfärslimpa med istuckna prinskorvar, en rätt som kallades igelkott (vem gjorde om den hemma?).
I dag har jag och många med mig helt andra matvanor än på 50-talet. När min 93-åriga granne vid fritidshuset i Skåne fick höra att jag varken åt fläsk, sill eller ål, undrade hon förvånat hur jag kunde överleva.
Jo tack bra, på sallad och några skivor basturökt kalkon från Ingelsta.
Med tanke på den feta, söta och mjölrika maten på 50-talet är frågan varför människor från den tiden är så smala på gamla bilder och journalfilmer.
Det är verkligen slående, till exempel bilder från badstränder. På 50-talet var människor som pinnar jämfört med nu.
Jag funderar en del på det.
Kan det ha berott på att mamman bestämde över maten i familjen, och hushållade med pengarna? Det som fanns i kylskåp och skafferi, och skulle räcka till alla, var den mat som tillhandahölls, punkt slut.
Det fanns inget att stoppa i sig mellan målen. Inga potatischips, inga kvällsöppna affärer och inga pizzerior. Läsk var en lyx som vi tre barn i familjen ibland fick dela på. 33 centiliter på tre. Millimeterrättvisa.
Mängden mat som serverades vid varje måltid var mindre. Jag kan inte minnas att begreppet rester fanns i vår familj. All den goda mat som serverades slukades vid bordet.
Vem vågar servera snålt tilltagna portioner i dag? Det känns som tabu både i sällskaps- och familjelivet.
Men jag har börjat laga mindre portioner till lunch, när det bara är jag.
Och ibland köper jag 33 centiliter Cola zero och delar, på 50-talsvis, på tre. Tre dagar räcker den till. Det lilla glaset är så mycket godare än de stora flaskor jag en gång kunde hälla i mig.
- Konsumtionen av socker har minskat dramatiskt. År 1960 smällde genomsnittssvensken i sig nästan 8 kg bitsocker om året. 60 år senare har det minskat till 0,4 kilo om året.
- På samma tid har konsumtionen av strö-, farin-, flor- och pärlsocker minskat från 20 kg om året till 4,5 kilo år 2020. Samtidigt har ätandet av choklad och konfektyrvaror mer än fördubblats.
- När jag var fem år 1960 drack svensken i snitt 22 liter läsk om året. Nu är den siffran 92 liter om året. Då dracks 3 liter vin per person om året, nu är det nästan uppe i 25 liter om året. (Källa: Jordbruksverket).