Gnällkulturen kan vara förlamande
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-30
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag vet inte om det är värmen, världsläget eller vad men nog gnälls det enormt mycket nuförtiden? Svensken som tyckte att lastbåten som evakuerade honom från Libanon var för smutsig var knappast unik. Vart man än vänder sig så klagas det över myndigheter, staten och framför allt över att semestern är slut i morgon. Trist är det. För så fort gnällkulturen har fått fäste så sprider den sig blixtsnabbt och förgiftar tillvaron. Allt tolkas negativt och blir jobbigt och fel.
Människor bekräftar varandras negativa känslor och bara att vara i närheten av dem suger livskraft och förvandlar en till ett torrt, deprimerat skal.
Ändå är Sverige ett av världens lyckligaste länder. När socialpsykologen Adrian White gjorde en undersökning om hur nöjda folk var med livet i 178 länder hamnade Sverige på sjunde plats så egentligen finns inte så mycket att klaga på. Längst ned på listan låg Burundi och de alltid så obehagligt nöjda och öldrickande danskarna toppar naturligtvis listan över de lyckligaste i världen.
Nu ska man kanske inte ta detta på så stort allvar. För ett tag sedan kom en liknande undersökning och då var människorna på ögruppen i Vanuatu i Stilla havet lyckligast medan Sverige hovrade nere på 119:e plats.
Ändå är gnällkulturen ett faktum. Det klagas men det är aldrig någon som vill göra något åt saken. Det är alltid någon annan, en myndighet, staten, grannen, chef eller vem/vad som helst som kan utses till syndabock, som ska fixa problemet.
Varför inte se konstruktivt på saken och göra något själv? Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land, som president Kennedy sa i sitt berömda tal.
Alla har ett ansvar för det samhälle man lever i och att gå ned sig i gnällträsk är både destruktivt och förlamande. Då fokuserar man på det negativa och glömmer bort det man faktiskt har och att Sverige är fantastiskt.
Varje gång jag varit utomlands och kommer hem så vill jag kyssa både mark och människor.
Här finns världens vackraste natur, det är rent och välordnat och folk är trevliga, avslappnade och framför allt – obeväpnade. Ingen svälter på gatorna, det finns sociala skyddsnät och en fungerande demokrati.
Visst, inget är perfekt och man ska alltid sträva efter att förbättra saker, men själv är jag evinnerligt glad över att ha haft turen över att få leva här. Heja Sverige!