Lokföraren tvingas se en människa dö
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-11
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Pojkvännen ringer från Göteborgs-
tåget, någon har ställt sig på spåret utanför Västerås. Han säger att han blir minst fyra timmar sen. Flera hundra människor måste vänta tills
bitarna från den döde är upplockade från spåret. Och jag antar att man borde tycka synd om den stackare som inte orkat leva men i själva verket blir jag bara förbannad över att det är ett sådant otroligt egoistiskt sätt att ta livet av sig.
Jo, jag vet att personen i fråga var säkert så deprimerad att hon eller han inte kunde tänka klart, att det var en handling gjord i djupaste förtvivlan. Men att ställa sig framför tåget handlar också om lokföraren som inte har en chans att stanna utan som hjälplös tvingas se en människa dö.
Varje år tar drygt 75 personer livet av sig på detta sätt, en del lokförare tvingas uppleva det ett par, tre gånger under sin karriär. Många blir knäckta, en del så svårt att de inte kan fortsätta jobba.
I Sverige tar drygt 1500 människor livet av sig varje år, det är en var sjätte timme.
15000 personer gör allvarliga självmordsförsök. Det innebär att 800000 anhöriga berörs, plus alla vänner. Som väninnan vars polare sköt sig själv, hon grubblade i många år, kände skuld över att hon inte gjort tillräckligt men till slut blev hon förbannad. Hur kunde hennes kompis bara sticka, lämna allt utan att tänka på sina närmaste? Varför bad han inte om hjälp? Vilken rätt hade han att döma så många till skuld, sorg och trauman i så många år?
De som begår självmord är tre gånger så många som trafikoffren. Men medan politikerna har visioner när det gäller trafik och satsar runt 70 miljoner i forskning så får självmordsforskningen nöja sig med ett par miljoner per år. Alltid är teknik och ägodelar viktigare än människor och det är så enfaldigt, både mänskligt och samhällsekonomiskt.
Varför äter så många
psykofarmaka, varför sitter småflickor och skär sig i armen och varför orkar så många att inte leva?
Vad är grundproblemet?
Tänk om något parti intresserat sig för detta i stället för att klyschsvamla,
utvisa apatiska ungar eller komma med patetiska utspel som att förbjuda äktenskap. Märkligt att ingen politiker ser den kunskap- och humanismvåg som är på väg och som alla vill ha. Själv hade jag röstat direkt på det parti som satsade på riktiga mänskliga frågor.
Såvida det inte är kd, såklart. Där går gränsen.