Han ringde precis när jag gick och tänkte på honom
Jag går från arbetsrummet för att slänga några tidningar i den stora kopparkitteln i vardagsrummet. Plötsligt får jag en minnesbild av en konsert med Mikis Theodorakis som jag för länge sedan såg på Gröna Lund.
Theodorakis dirigerar med yviga gester. Det burriga håret vajar som en snårig häck i blåst. Jag ser Arja Saijonmaa som sjöng. Och jag ser Lars Isaksson, en skäggig, björnlik grafiker som läste dikter under konserten.
De tre går fram till scenkanten och tackar för applåderna. Det måste ha varit i slutet av 1970-talet.
Tillbaka i arbetsrummet sitter jag och skriver någon timme. Telefonen ringer.
– Förlåt att jag stör, det gäller en sak du har publicerat. Jag heter Lars Isaksson är med i Grafikernas veteranförening...
– Är det Lars Isaksson som uppträdde med Theodorakis?
– Ja…
– Jag tänkte just på dig.
Efter samtalet går jag tillbaka till vardagsrummet. Jag ser mig om. Jag rotar i kopparkitteln. En tidning har en liten bild av Saijonmaa. Var det därför jag tänkte på konserten? Men jag har sett Arja Saijonmaa i levande livet och på tv många gånger sedan konserten på Grönan. Och Theodorakis ringde jag hem till när jag var i Aten förra året. Kvinnan som svarade sa att han var för trött för att komma till telefon.
Inte har jag tänkt på den där konserten för så länge sedan.
En dam på Gröna Lunds presskontor kollar i arkivet och berättar att Theodorakis uppträdde den åttonde juni 1981.
Jag minns att det var en varm kväll.
Ett nytt samtal med Isaksson. Theodorakis träffade honom på en fackföreningsmiddag och värvade honom därför att han hade så vacker röst. Han sjunger i telefon-en. Han berättar om den korta turnén under vilken det förekom en del kärleksförvecklingar, dock inte med Isaksson inblandad.
På nätet finner jag en akademisk uppsats om ”paranormal tro”. Den är så knastertorr att jag inte orkar igenom den. I Nationalencyklopedin läser jag om parapsykologi och telepati, ”den överföring av tankar och känslor på direkt väg, utan förmedling av kända sinnen, som ibland tycks kunna inträffa mellan människor”.
Ett par dagar senare kommer brevbäraren med en cd som Lars Isaksson spelat in. Jag lägger mig på soffan och lyssnar och struntar i att grubbla mer.