Utan invandrarna stannar Sverige
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-14
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Någonstans vid Slussen berättade taxichauffören att han kom från Gorazde, en bosnisk stad som låg långt inne i serbiskt territorium och var belägrad under hela kriget. En stad där människorna var tvungna att hämta vatten i floden nattetid för att inte bli ihjälskjutna. En stad där man svalt och levde under fruktansvärda umbäranden år efter år. Där hade chauffören, en man i 35-årsåldern, varit soldat.
Hur klarade ni er? Frågade jag medan vi åkte genom Söder.
Han ryckte på axlarna.
-Vi var tvungna.
Men hur mår du?
-I början hade jag mardrömmar, nu vill jag inte tänka på det. Jag kör min taxi och sköter mitt, sa han och stannade. Vi var framme och han ville inte tala mer om saken.
Det är onödigt och dumt att jämföra lidande. Mår man dåligt så gör man. Men när jag lämnade taxin tänkte jag på hur märkligt det är med skillnaden som görs på folk och folk. När svenskar råkar illa ut, eller råkar se något hemskt, så erbjuds genast krishjälp och terapi. Men för soldaten från Gorazde fanns ingen hjälp, trots att han förmodligen gått igenom trauman som få kan föreställa sig. Och de apatiska barnens lidande verkar inte heller vara så viktigt, trots att ingen skulle drömma om att utsätta ett svenskt barn för det som de asylsökande genomgår.
De flesta invandrare har flytt hit av ett skäl och de har erfarenheter och kunskap som är unika, bara man orkar lyssna.
Som Jasmina som leder en organisation som har samlat bevis mot krigsförbrytarna som etniskt rensade i hennes hemstad Visegrad. Hon tvingades fly hit eftersom hon är hotad till livet i Bosnien.
Hennes arbete har bidragit till att Haagtribunalen gripit Milan Lukic i Chile, en av krigets värsta krigsförbrytare som bland annat är åtalad för att ha mördat ett 70-tal muslimer. Till exempel brände hans paramilitära grupp ned ett hus där 18 barn dog. Det yngsta barnet var bara två dagar gammalt.
Jasmina borde efter alla kriterier ses som en hjältinna. Men hon fick avslag två gånger på sina ansökningar om uppehållstillstånd innan hon fick asyl i Sverige. (Detta trots att vem som helst borde begripa att hon var utsatt för livsfara.)
Men det är skillnad på folk och folk. Enligt en rapport från TCO diskrimineras utomeuropeiska födda systematiskt på arbetsmarknaden. De tjänar mindre, får sämre jobb än de är utbildade för, professor eller ej, här får alla köra taxi i jämlikhetens namn. Utan invandrarna stannar landet, likväl råder självgodhet och övertro på svensk överlägsenhet. Och det är riktigt patetiskt.