Hur mycket är du beredd att pröjsa?
Se dig själv i spegeln
Politiker säger inte som det är. Klimatkrisen kostar. I dag, i morgon och i övermorgon.
Men allvaligt talat, hur mycket är du själv beredd att betala?
Ett av de senaste exemplen på protester mot nya klimatbeslut gäller ett område på 200 000 kvadratmeter i Stockholms city som av staden klassats som miljözon tre. Det betyder i praktiken stopp för fossildrivna fordon.
Handelns organisation Svensk handel och turistorganisationen Visita har överklagat beslutet. Svensk handels näringspolitiska talesperson Martin Kits, tidigare stabschef hos Ebba Busch (KD), hävdar dessutom att elektrifieringen av fordonen i området skulle äga rum ändå, utan miljöklassningen.
Men det har i alla fall inte hänt än, i så fall skulle Stockholms stads beslut vara ett slag i luften och Martin Kits inte ha något att protestera emot.
Klotet mår illa. Uppvärmningen jämfört med förindustriell tid ligger redan mycket nära 1,5 grader, det mål som sattes upp vid FN:s miljökonferens i Paris 2015. Skyfall, översvämningar, en hetta som är så obegriplig att fåglar faller döda ner under flygning, bränder, missväxt.
Tecknen är många. Och om inte övertydliga så tillräckligt klara för att vi borde begripa.
Men vi vill inte ta in att det är bråttom. Vi skjuter problemen framför oss väl medvetna om att de inte kommer att försvinna. Tvärtom kommer de att öka.
Det kan hända att politiska beslut är de långsiktigt rätta. Men så fort väljarna börjar grumsa, eller ibland till och med innan dess, över att klimatanpassningen kostar för mycket så backar politikerna. Motiveringen är hela tiden densamma. Klimatanpassningen måste ha folklig acceptans, säger de.
I stället kunde de rakryggat säga som det är. Nämligen att, klimatanpassningen av hela vår ekonomiska modell och vårt sätt att leva kommer att kosta.
Den kostar nu, exempelvis genom översvämningar som förstör vägar, broar och källare. Den kommer att kosta i framtiden. Ju längre vi väntar med att ta itu med problemen i någorlunda ordnade former desto dyrare kommer det att bli. Kostnader man rullar framför sig har en tendens att öka.
Men det säger inte politikerna. De är alltför rädda för att tappa väljare om de säger som det är. I stället viker de ner sig.
Ett exempel på det är inblandningen av bio- eller syntetiska bränslen i bensin och diesel, det som har den obegripliga beteckningen ”reduktionsplikten”.
När priset på den något mer klimatanpassade soppan hotade att leda till protester sänktes andelen av dyr bio- och syntetisk inblandning tillfälligt till EU:s mininivå. Resultat: Utsläppen av koldioxid ökar och Sverige kommer inte nå det miljömål som vi själva satt upp.
Politiken är alltså inte hoppet för framtiden i den här frågan. Två steg framåt och ett tillbaka gör att takten är för låg.
Men allvarligt talat, hur mycket är du själv beredd att betala? Inte fyra kronor mer för en kasse i livsmedelsbutiken i alla fall. När den så kallade plastpåseskatten infördes 2020 gick priset upp. Försäljningen dök med 81 procent på lite drygt ett år.
Nio av tio svenskar uppger att de numera tar med sig en flergångskasse till butiken. Mindre plast, mindre skräp i omlopp.
Skatten var alltså en succé. Ekonomiska styrmedel ändrade vårt beteende till ett i klimathänseende bättre. Så var det tills Sverigedemokraterna kom in i bilden
SD har fått för sig att folket ogillar dyra plastkassar. I november tas skatten bort. L och KD som tidigare tyckte plastpåseskatten var toppen tycker nu att den är botten.
Jag skulle säga att svenska folket gärna betalar för klimatomställningen. Särskilt om en privatekonomisk vinst hägrar. Det gäller mer än plastpåsar. Det sitter solpaneler på betydligt fler tak än Stockholms slotts. Värmepumpar brummar i eller utanför praktiskt taget varenda småhus. Näringslivet och hushållen går - ofta men inte alltid -hand i hand mot en grönare framtid.
Men de strategiska nytänkarna i politiken har hamnat på efterkälken. De backar i takt med att stödet i opinionsmätningarna sjunker. En svaghet som det stora kollektivet folket såklart utnyttjar. Kan protester pressa skatten på bensin så varför inte protestera? Just det kostar ingenting.
TRE SPANINGAR
- Kronan nådde i veckan som gick årets bottenrekord jämfört med euron. Men ingen tycks bry sig om att Sverige blivit ett lågprisparadis. Ingen är ansvarig för det, varken Riksbanken eller regeringen. För 30 år sedan tyckte man att den naturliga växelkursen mot euro var 8:50. Nu är den nära tolv.
- I OS-tider retar jag upp mig på att ordet ”atlet” tycks betyda vilken idrottsman som helst. Precis som det engelska ”athlete”. Enligt Svenska Akademien betyder atlet visserligen idrottsman och friidrottare men också stark man och tyngdlyftare. Det för inte tanken till segling eller golf.
- Det fossila bränslet kol minskar inte i världen, trots att vi i Sverige betraktar det som obsolet. Det minskar i Europa och USA men inte i de folkrika länderna Indien och Kina. Det används främst för att producera el. En ljuspunkt är dock att Kina är ledande på sol- och vindenergi.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.