Tråkigt att gå tillbaka när makten störtats
Jag landar i Kiev och ser att man gjort en särskild fil för ukrainska och EU-medborgare, som om landet redan är med i unionen. Gränspolisen säger:
– Välkommen!
Ett par timmar senare står jag på Maidan där det nyss var revolution, och det finns fortfarande spår av upproret. Här finns gamla militärtält och karlar som klätt ut sig i uniformer, en del verkar lite eljest. De vill inte att det ska vara över.
Det är tråkigt att gå tillbaka och vara svetsare eller elektriker när man nyss störtat en president.
Men det är över, åtminstone för den här gången. En grupp ungdomar kutar förbi och det har inget med vare sig politik eller krig att göra. De tävlar i skattjakt på lördagmorgonen.
Tidningar och tv berättar alltid om konflikter och försöker finna de mest dramatiska bilderna.
Men ibland kan just händelselösheten vara den stora och viktiga händelsen.
Jag vecklar ut en karta och genast stannar ett ungt par, ivrigt att hjälpa till. De pekar och förklarar och ger sig inte förrän de är säkra på att jag hittar.
Det finns en vänlighet och förväntan i luften som säger: Här är vi! Vi är på gång!
På ett kafé lägger en ung man sin hand på en ung kvinnas. Hon ler.
På Sofiatorget låter en familj sig fotograferas framför statyn av kosackledaren Bogdan Chmelnitskij. Inne i katedralen ska strax landets politiska ledning be för en lugn valdag men det vet nog inte familjen om.
Operan ger ”Tsar Saltan” av Rimskij-Korsakov. Det är en påkostad föreställning för barn och vuxna med balett, stor kör, stormande hav och pråliga kostymer.
Barnen applåderar före och efter varje scen.
I orkesterdiket vilar en uttråkad percussionist huvudet i höger hand medan han rutinmässigt följer med i noterna. Han väntar på att få slå några slag på triangeln.
Efter föreställningen ropar de vuxna ”Bravo!” och barnen ”Spasiba, spasiba!” vilket är ryska för tack. Jag applåderar och tänker på den bisarra Putinvänster som med den ryska propagandan låtsas att Ukraina är ett slags nazistland.
Publiken går ut i den lena kvällen. Det är bara några timmar kvar till valdagen.
Den blir också lugn och civiliserad, och det var denna veckas stora och hoppfulla händelse, ja, en riktig världssensation.