Telia är ett problembarn utan föräldrar
När Telia gick till börsen för snart 25 år sedan hade bolaget 26 000 anställda i Sverige och ett börsvärde på över 250 miljarder.
Efter dagens varsel blir det drygt 7 000 jobb kvar samtidigt som värdet krympt till hälften.
Märkligast är att den största ägaren svenska staten inte verkar bry sig.
Dagens pressmeddelande från Telia Company saknar inte komiska poänger. Det innehåller nämligen så många företagsfloskler att det är svårt att inte dra på munnen. Det pratas om “kundfokus”, “strömlinjeformade processer”, “snabbare beslutsfattande” och “bättre kommersiellt genomförande”.
Översatt till svenska: 3000 ska bli av med jobbet, varav 1400 i Sverige.
Vilket naturligtvis får skrattet att fastna i halsen. Ett mycket tufft besked för tusentals människor i tider som redan är ekonomiskt svåra för många.
Att den relativt färske vd:n Patrik Hofbauer, han tillträdde i februari i år, slår till med ett sparpaket är inte särskilt överraskande. Det tillhör skolboken för nya vd:ar.
Det är inte heller svårt att förstå att han ser ett behov. En titt på siffrorna visar att Telia är ett bolag som har gått knackigt under lång tid.
Omsättningen har inte växt nämnvärt de senaste fem åren och vinsten har sjunkit.
För ett bolag som officiellt ska uppträda som vilket privat bolag som helst och slåss om investerare på börsen är det prestationer som inte håller måttet.
Patirik Hofbauer beskriver i intervjuer sparprogrammet som den största omställningen som Telia har genomgått sedan börsintroduktionen år 2000. Totalt ska kostnaderna minskas med 2,6 miljarder kronor per år.
Det gör att det är på sin plats att göra en kort sammanfattning av utvecklingen sedan dess.
När bolaget sattes på börsen i juni år 2000 hade Telia drygt 30 000 anställda varav 26 000 i Sverige.
Efter flera sammanslagningar och försäljningar är det ett annat företag idag men inför dagens besked var antalet anställda 19370 varav 8500 i Sverige. 1400 av dessa ska alltså bort.
Rent finansiellt har Telia också varit en sorglig historia.
När staten sålde ut 30 procent av Telia sattes aktiekursen till 85 kronor.
På onsdagsmorgonen kostade en aktie drygt 32 kronor.
Lägger man till alla utdelningar under åren ligger dock den som köpte Telia år 2000 på plus, den sammanlagda avkastningen är 32 procent enligt uppgifter som går att få fram på Telias hemsida.
Den som köpte aktier för 1000 kronor har alltså 1320 kronor idag.
Den som satsade lika mycket på ett index som följer Stockholmsbörsen hade haft 6000 kronor.
Och någon som investerat i Wallenbergs maktbolag Investor hade, inklusive utdelningar, fått se tusenlappen växa till 21000.
Att Telia är ett börsfiasko går inte att snacka bort.
Det drabbar förstås även skattebetalarna som är största ägare i Telia. Vid introduktionen, som gav staten 65 miljarder, var aktierna värda 180 miljarder. Idag är värdet 53 miljarder. Till det ska läggas en försäljning av aktier för 18 miljarder år 2007 plus sammanlagt 102 miljarder i utdelningar fram till 2024.
Det ger 300 miljarder. En placering i en ordinär fond hade gett över 1000 miljarder.
Det enda som verkligen växt snabbt i Telia de senaste tjugofem åren är ersättningen till vd. Den var lite mer än 5 miljoner år 2000 och över 27 miljoner förra året.
Ovanpå det ekonomiska misslyckandet ska läggas skandalerna för tiotalet år sedan sedan Telia valt att göra affärer i några av de mest korrupta länderna i världen vilket kostade både mångmiljardbelopp i böter men också en solkad Sverige-bild utomlands.
Så vad göra?
En självklar fråga är förstås varför staten ska äga Telia. Idag är regeringskansliet den överlägset största ägaren med 41 procent av aktierna. Finska staten som tidigare var storägare har redan lämnat.
Det finns argument för att delar av Telia ska behållas, inte minst infrastruktur som är säkerhetspolitiskt känslig.
Stora delar av bolaget kan dock knappast kategoriseras som top secret. Varför ska skattebetalarna indirekt vara med och betala när TV4 bjuder på dyra sporträttigheter i kamp med bland andra statliga SVT?
Telias köp av TV4 var dessutom av allt att döma en dålig affär. Telia betalade 10 miljarder för bolaget till säljaren Bonnier men idag är värdet klart lägre.
Bolaget sägs nu stå på säljlistan.
Röster har höjts om att först dela upp Telia och lägga de känsliga delarna i ett eget bolag och sälja resten men inget har hänt.
Staten har idag ingen representant i styrelsen och styr med armslängs avstånd vilket gör att bolaget i praktiken är herrelöst.
Styrelse och företagsledning gör lite som de vill, vilket med facit i hand inte gått så bra.
Går det dåligt eller görs konstiga affärer skyller sittande regering på styrelsen. Går det bra kan regeringen ta åt sig äran.
Rent politiskt är det säkert en bekväm lösning. För alla andra ser det ut som ett väldigt dåligt upplägg.