Döda och demoner piggar alltid upp oss
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-10-29
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Halloween närmar sig med stormsteg, äntligen får man klä ut sig till demon och trakassera grannarna. I år kan man också förundras över att skräck, kontakt med andevärlden och det gotiska plötsligt är så högaktuellt att till och med de stora möbelkedjorna börjat sälja svarta kandelabrar.
På biograferna väller de onda andarna och hemsökta husen fram ur regissörernas mardrömmar, Besatt och Grudge 2 är två höjdare. Min, obs smygreklam, skräckbok Fördömd går alldeles strålande, och ypperligt går det också för John Ajvide Lindqvists senaste bok Pappersväggar.
Kanske är det inte så konstigt. Att bli rädd är som att åka berg- och dalbana, adrenalinet gör det till en hisnande resa och det är skönt när allt ordnar upp sig på slutet. Ren ondska muntrar dessutom upp i en värld där allt rör sig i gråzoner. Dessutom finns ju suget efter kontakt med den andra, övernaturliga världen som ingen egentligen vet någon om och som därför är som gjord för spekulationer.
Vad spelar det för roll om mediet Carina inte lyckades med det vetenskapliga testet på KTH då hon skulle identifiera vem som skrivit ett antal dagböcker. Bara det faktum att hon säger sig stå i ständig kontakt med de döda är intressant. Och på tv visas övernaturliga serier på varje kanal, till exempel Medium och Ghost Whisperer.
Man kan rynka på näsan och kalla det trams eller hävda att andetro är ett djävulens påfund. Den som vill intellektualisera hävdar naturligtvis att skräcken och andetrons återkomst beror på det osäkra världsläget.
Men hey, intet är nytt under solen. Halloween var egentligen en keltisk högtid som markerade att sommaren var slut och att de döda återvände till underjorden. Därför tändes eldar för att vägleda dem. Den katolska kyrkan hakade självklart på och försökte i gammal god anda snika åt sig högtiden genom att införa alla helgons dag år 731.
Tron på att de döda finns i en annan verklighet, oavsett om den är sanktionerad av en kyrka eller ej, är något som mänskligheten ägnat sig åt sedan tidernas gryning. Och i en värld fylld av hysteriskt leende, vältränade människor som låtsas vara perfekta och lyckliga behövs det en motvikt, oavsett om det handlar om andar eller anemiska människor som vältrar sig i svårmod à la det gotiska.
Skräck är sunt, eller som Jung uttryckte det: Det bästa sättet att hantera människors mörker är att lära känna sitt eget.