Sanna Hartnors ’Hamnen’ får oss att se oss själva

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2014-10-01

helskärm

Om ni bara ska läsa en bok i år bör det inte bli någon av deckarna, inte ­Steve Sem-Sandbergs outhärdligt smärtsamma ”De utvalda” och inte Guillous senaste. Skaffa Sanna ­Hartnors ”Hamnen”.

Ibland kommer en sådan skildring, en text som fångar sin plats och tid och som får oss att se oss själva. Om 40 år kan en ung läsare ta upp ”Hamnen” och ­begripa: Var det så man tänkte i Sverige 2014, var det så människorna såg ut inuti, var det så landet fungerade?

Och ändå är boken på bara 103 sidor.
Den sortens texter delger inte läsaren en massa fakta utan fångar en atmosfär. ­Inget är svårare. De som lyckas kan röra sig inom ­vilken genre som helst.­ ­Europeiskt 1930-tal: Eric Amblers thriller ”Dimitrios mask”. Svenskt 1870-tal: Strindbergs ”Röda rummet”. Amerikanskt 1930-tal: Steinbecks teaterroman ”Möss och människor”.

Sanna Hartnors låg i en bokhög i Aftonbladets ­pentry.

I sådana travar hamnar böcker som redaktionen dömer till tystnad. Ingen har för ­avsikt att skriva en rad om dem. Jag tog upp den och började läsa, och ­fastnade.

ingenjören var arg

han välte stolen

som Arne Jacobsen hade gjort

”Hamnen” är en dikt­samling men låt er inte avskräckas av det. Den innehåller så mycket humor och så många exakta iakt­tagelser att jag ­lovar att ni kommer att läsa den i ett svep och ­sedan en gång till.

Den handlar om ett nytt ­bostadsområde i Malmö, ett perfekt bostadsområde för perfekta människor eller snarare människor som försöker skapa ett perfekt liv. Till och med slumpen är inplanerad.

Alla annonsknarkare, alla som slukar dagstidningarnas bostadsbilagor och ”Sköna hem” och ”Gods & gårdar” kommer efter ”Hamnen” att bättre förstå sig själva.
Om Sanna Hartnor vet jag ingenting mer än att hon är född 1986 och verksam i Malmö och Köpenhamn. Det står på bakre fliken.

Kanske är hon ett geni.

Som alla goda skribenter försvarar hon ordens betydelse, återupprättar dem. 103 sidor. Mycket vitt på ­sidorna. Men varje stavelse betyder något och de till ­synes luftiga sidorna bär tonvis med information, tankar, känslor.

Tänk så mycket storsäljande skit som finns och tänk att en sådan här bok får en upp­laga på ... 500 ex? 700?

Jag hoppas att jag nu hjälpt ­Sanna Hartnor att sälja några till.