Reinfeldt saknar det som tog honom till Rosenbad

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2014-07-02

Tog Fredrik Reinfeldt slut när han skilde sig från Filippa?

Kanske borde ­media ha lagt sig i den separationen mer, snokat och försökt förstå paret Reinfeldts förhållande och dynamik.

För det vi ser nu, det är en statsminister så tom och trött, så trött att han knappt orkar låtsas att han har tankar om framtiden. Vi förbereder reformer ... Vi ska få bättre skolresultat och fler jobb, sa Reinfeldt i ”Agenda” första juni.

Det var plågsamt att se, värre än när Göran Persson dagarna före sitt fall upp­repade: alla ska med! som en besvärjelse inför sin egen hjälplöshet.

En mycket ensam chef, ­säger en person som känner Reinfeldt. Borta är det ­gamla gänget, de som gav impulser och intellektuellt motstånd: Schenström, Schlingmann, Littorin, Wessberg.

Han brukade åka ut med dem till Harpsund och prata fritt, och ur det där pratet kom det en massa bra idéer. Valmanifestet 2010. Stort och smått.

Bara Borg är kvar, och så har partisekreteraren ­Persson tillkommit. ”Men det är svårt att få intellek­tuell stimulans av att umgås med honom”, säger en ­person i Moderaterna.

Borta är Filippa.

Fredrik agerar a l d r i g på instinkt. Han har ­aktivt slipat bort den egenskapen, den lätt­sinnigheten. Han är en politiker som stängt in sig i en kontrollerad rustning och som tar sin uppgift, för­troendet från väljarna, på blytungt allvar. Han läser ­utredningar, rapporter och nyheter. Han låter sig inte avledas av ytliga frestelser och kulturens lockelser. En gång lät han undslippa sig att han läste Camilla Läckberg på semestern – ja, då ville han koppla av! – och blev vederbörligen hånad.

Efter det tänker stats­ministern aldrig mer öppna dörren till det personliga.

Filippa, den glada, utåt­riktade, agerar a l l t i d på instinkt.

De var den svenska poli­tikens Lennon–McCartney, Hasse & Tage, Bill & Hillary. De förstärkte varandras ­kreativitet. Det fattade inte folk. Kanske fattade inte Fredrik och Filippa det ­själva.

Fredrik joggar och går på gym. Den avkopplingen ­unnar han sig. Och han ­lyssnar på pop, Abba. För det blev han också hånad.

Han glömmer inte hånet. Han glömmer inte en oförrätt.

Han tränar och koncentrerar sig på sin stora uppgift. Han ska vinna ett val till. Men med vad?

Med vad.