Plank och slöjor skapar misstro
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-12-05
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Grannar får man för sina synder och den enda trösten är att ens grannar syndat så grovt att de fått en själv till granne. För det mesta går det rätt bra ändå. Man nickar och mumlar och är lagom vänlig. Och man låter inte fantasin skena iväg med en. Bär grannen ut en ihoprullad matta antar man inte att han gör sig av med en mördad svärmor. Kommer han ut med en kofot, drar man snarare slutsatsen att det ska byggas trall än göras inbrott.
Sådan tillit kan man kosta på sig i ett relativt ordnat samhälle. Det är den tilliten som gör samhället ordnat.
Men säg att man inte vill utmana ödet. Att man väljer försiktighetsprincipen och slår upp ett tre meter högt plank kring sin tomt. När man ändå är igång virar man ut taggtråd på krönet och spänner upp elstängsel strax nedanför.
Man spettar ned ett par varnande skyltar med dödskallar och, om detaljplanen tillåter, trampminor på gräsremsan mellan plank och trottoar.
Ingenting av detta, försäkrar man sina grannar, ska de ta personligt. Det är bara det att en tomt utan plank, taggtråd, elstängsel och minor är en frestelse. Det kanske börjar med ett oskyldigt lån av vattenspridare, men gränserna tänjs och innan man vet ordet av är gasgrillen borta. Förresten vore det intolerant av ens grannar att ha synpunkter på vad man gör med sin tomt. De ska inte misstolka det där planket. Eller taggtråden, elstängslet, dödskallarna och minorna. De ska veta att man är en väldigt social person.
Jag tror inte att det där skulle fungera. För även om det rent formellt är en försvarsanläggning, skulle grannarna med all rätt tolka bygget som en aggressiv handling. Planket är en ilsken manifestation av misstro mot det samhälle som omger en. Man kan inte bygga sådana plank och tro att man sedan kan delta i ett vardagsliv av arbete, föreningar, grannskap och samarbete vars grund, tillit, man helt avvisar.
En ytterst liten handfull kvinnor i Sverige bär heltäckande slöja, nikab.
Det är inte ett samhällsproblem. Men den mentalitet som ligger bakom slöjan är det. Argumenten för planket ovan är desamma som Alia Khalifa, tjejen som anmälde sin skola till Diskrimineringsombudsmannen när hon inte fick bära nikab, framfört för sitt val att dölja ansiktet. Alia Khalifa har förresten en sida på Facebook.