Julen förvandlar oss till Stockholmsjävlar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-12-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
I december finns helvetet på jorden på Drottninggatan i Stockholm. Hin håle tänkte verkligen till när han skapade denna plats och fyllde den med sina anställda. För detta måste vara förklaringen till alla onda människor som knuffas, trängs, sparkar och snor plånböcker.
En och annan tiggare finns också men till skillnad från julklappsshopparna väser de inte okvädingsord åt en om man är för långsam. Faktum är att de är de enda som är vänliga och jag börjar förstå uttrycket Stockholmsjävlar. Alla har bråttom jämt, oavsett om de har tid eller inte. Inte undra på att folk blir less på stan. För även om stockholmare i allmänhet tror sig vara landets bästa skapelser så är de djupt hatade på sina håll utanför tullarna.
"Uppför dig inte som en stockholmare", är en uppmaning i Göteborg till folk som är otrevliga.
"Du är inte i Stockholm nu", får man höra om man stressar i Norrland. Och det spelar ingen roll hur mycket man försöker förklara att det bor gigantiskt många trevliga människor i stan, ingen tror ändå på en.
Men vad är det då som förvandlat huvudstaden till ondskans högborg? P-vakterna? Snorkiga överklasskärringar? Alla trendiga människor som ser exakt likadana ut? Bilköerna? Alla inflyttade som kommit för att jobba och sedan transformeras till fanatiska Stockholmsskitstövlar. (De sistnämnda är mitt bästa tips.)
Kanske är det så enkelt att folk i resten av landet inte har lika bråttom. (Förmodligen för att de inte har lika mycket att göra, typ jobb.) Viktigare - i en liten stad möter man folk om och om igen och därmed måste man vara trevlig mot dem. I Stockholm kan man leva anonymt, ingen behöver veta var du bor. Därför kan man också knuffa folk på Drottninggatan, köra på dem med barnvagnen, vara oförskämd och arrogant.
Sedan har vi de värsta av alla - pensionärerna. Jag svär, några av dem är ute för att hämnas ett helt liv av oförrätter genom att köra på oskyldiga förbipasserande med sina kundvagnar och rullatorer. Och detta är bara början, snart kommer 40-talisterna.
Aldrig att jag sätter min fot i Stockholms centrum i december igen. Det blir inga julklappar i år. Sonen får en kotte och fyra tändstickor att leka med. Kikärtsburkarna i skåpen borde räcka till nyår. Det är dags att dra något gammalt över sig och vägra jul. Men skulle jag ändå råka träffa någon så lovar jag att varken knuffa på dem eller vara otrevlig. För vem vill vara en typig Stockholmsdjävel?
Inte jag i alla fall.