Om kvinnor styrde skulle Irak ha fred
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-08
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Kvinnan som kroppsvisiterar mig vid en av säkerhetskontrollerna i Bagdad rynkar pannan när hon ser att jag bär en vid, långärmad skjorta.
– Varför är du klädd så?
Hon är 35-årig trebarnsmor som bär schal över håret och hennes kläder är sedligt vida. Med ett bestämt ryck sliter hon upp skjortan så att magen blottas, klappar sedan på den.
– Den är ju platt, du ska inte dölja den. Du ska ha fina västerländska kläder, säger hon uppfordrande. Hon är den andra irakiska kvinnan som klagar på min klädsel denna dag men först nu fattar jag vad det handlar om.
Iraks kvinnor har sedan länge ansetts vara bland de starkaste och mest välutbildade i Mellanöstern men efter USA:s invasion har deras ställning försvagats. De islamistiska krafterna vill driva kvinnorna tillbaka till spisen, ett lagförslag vill förbjuda dem att arbeta.
Iraks coola kvinnor, som tidigare klätt sig västerländskt, tvingas nu bära abaja. Så när vakten vid säkerhetskontrollen skäller på mig handlar det om att jag, som inte behöver, banne mig inte ska vika mig.
När jag dagen efter bär en tunn, kortärmad blus applåderar hon förtjust och ropar: ”Så ska det se ut!”
Motstånd kan se ut på många olika sätt. Songul, ledare för en kvinnoorganisation, är en av de mest offensiva. Hon säger att om kvinnor styrde skulle Irak inte ha några problem. De krigar inte, är inte korrumperade, tar hand om barnen och vill att saker ska fungera. Helt rätt.
I ett land fyllt av småpåvar som gör allt för att roffa åt sig makt, land och pengar, oavsett hur hårt det drabbar befolkningen, behövs det något nytt. De kvinnor jag träffat i Irak har varit starka, smarta och har massor av praktisk handlingskraft. De ser också längre än till sina egna behov.
Faktum är att det inte bara är så i Irak. Vart man än kommer i världen står kvinnor för det sunda förnuftet.
I Afghanistan utbildade organisationen RAWA flickor och styrde upp flyktingläger långt innan USA började intressera sig för att bomba bort talibanregimen. När hjälpsändningar skickades till belägrade byar i Bosnien var kvinnorna de enda som fördelade maten rättvist.
Mikrolånen som de fattigaste i Asien och Afrika kan få ges till kvinnor eftersom de får pengarna att växa i stället för att slösa bort dem.
Kvinnorna är framtiden. Måtte de bara få en chans, måtte de inte förtryckas så att all denna briljans och handlingskraft slösas bort.