Lite musikalisk självinsikt, tack
Statsminister Fredrik Reinfeldt älskar Magnus Uggla.
Om Uggla besvarar den kärleken vet vi inte – som musiker har man knappast förmånen att välja sina fans.
Men det finns sätt att hämnas på, om man inte är nöjd med sin publik.
I höst stundar ett amerikanskt presidentval och för kandidaterna är en bra kampanjlåt en viktig vinnaringrediens. Den ska mana till kamp, samla trupperna, inge hopp och skapa glöd.
De republikanska kandidaterna kämpar just nu i musikalisk motvind. Newt Gingrich får inte längre använda sig av ”Eye of the tiger”, eftersom gruppen Survivor inte vill förknippas med Gingrichs politik och rapparen K’naan har förbjudit Mitt Romney att kampanja med låten ”Wavin’ flag”.
Traditionen håller med andra ord i sig. Ronald Reagan misslyckades 1984 att ro iland sitt förstahandsval, Bruce Springsteens ”Born in the USA”. George W Bush riskerade år 2000 att stämmas av Tom Petty för att ha spelat hans låt ”I won’t back down” på valmöten. 2008 blev bandet Boston upprörda när kandidaten Mike Huckabee ville fiska röster med hjälp av hiten ”More than a feeling”.
Demokraterna har haft det lättare. Bill Clinton kunde 1992 klappa takten till Fleetwood Macs frejdiga ”Don’t stop” och Barack Obama hade inga som helst problem med att få med sig artister som Aretha Franklin, Stevie Wonder och Bruce Springsteen på sitt kampanjtåg 2008.
Att kulturutövare oftare väljer vänster sida i politiken gäller även i Sverige.
Socialdemokraterna har stöttats av så kreddiga artister som Timbuktu, Moneybrother, Miss Li och Marit Bergman, medan Moderaterna fick nöja sig med Wille Crafoord inför valet 2010.
– Jag hade hoppats att gränsen mellan musik och politik hade luckrats upp till årets val. Att fler artister vågade komma ut som något annat än vänster, men det verkar inte så, sa en putt Wille till DN.
Egentligen handlar det om så enkla element som självinsikt och god planering. Hade Ronald Reagan noga lyssnat igenom texten till Springsteens arbetarklasshymn ”Born in the USA” hade han förstås haft vett nog att avstå från att för söka göra den till sitt soundtrack. Och klär man sig ute slutande i kostym och pratar sig varm om så sexiga saker som skattesänkningar kanske man inte kan hoppas på att appellera till de allra hippaste kidsen.
Om Moderaterna vill bli lämpligt tonsatta till nästa val måste man börja bearbeta sina favoriter redan nu. Det är bara två år kvar och vem vet om Da Buzz är lediga just hösten 2014?