Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Hildegard, Magnhild

Man kan bli mördad utan att någon lyfter ett finger

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-11-09

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Grannen sa härom dagen: Om man bara visste att folk runtomkring hjälpte till så hade man ju gripit in. Men som det är nu kan jag bli mördad utan att någon lyfter ett finger.

Vi talade om våld i tunnelbanan, att folk kan bete sig hur som helst utan att någon griper in. Skräckexemplet var mannen som blev nedhuggen efter att han sagt till en ung kille att släcka cigaretten.

Grabbar skitar ned, beter sig som svin och trakasserar tjejer. Och en tonåring som inte blivit rånad på en mobiltelefon är lika vanlig som en snöboll i helvetet.

Alla vänder bort huvudet, låtsas som om det regnar. Det är de tre aporna i kvadrat, ingen ser, hör eller vill bry sig. Det som alla märkt men inte kunnat bevisa slås nu fast i en rapport från SOS-alarm. Folk har blivit räddare och otryggare de senaste två åren. Killar mellan 15 och 23 är mest utsatta och folk har blivit rädda för att lägga sig i.

När de ringer till SOS så vill de inte berätta vad de heter och de vill inte ta ansvar för akutsituationer.

Det är just detta som är så hemskt.

Har Sverige förvandlats till en nation av fega veklingar? Är vi så egoistiska att folk kan ligga och dö framför våra fötter?

- Hela landet håller på att gå åt helvete. Det känns ju för jävligt att bara stå och se på men jag har ju två barn, förklarade min frustrerade granne.

Han vill så gärna göra det rätta men har lovat hustrun dyrt och heligt att lägga band på sig och inte lägga sig i. Pappa, make och familjeförsörjare. Sådana är för dyrbara för att dö för att han tillrättavisar någon påtänd idiot med kniv.

- Om man bara visste att man hade folk med sig. Att andra grep in om något hände, då hade jag gripit in direkt, förklarade grannen.

Och visst hade det varit den bästa lösningen. Att folk kunde lita på varandra. Herregud, när jag var tonåring skällde vuxna ut oss oavbrutet utan minsta återhållsamhet. Men inte nu längre.

SOS-alarm är inne på att kunna kontakta hemvärnet när det kör ihop sig. Medborgargarden finns ju redan på sina ställen. Hips vips har Sverige förvandlats till amerikanska Södern.

Och det enda man kan göra är att skaka på huvudet och undra över vad som hände. För grundproblemet måste ju vara fel i systemet.

Psyksjuka driver runt på gatorna och mördar folk i stället för att få vård. Fyra män kan våldta en kvinna i timmar och sedan frikännas av rätten. Polisen jagar fyllon i stället för att utreda brott. Inga myndigheter har några pengar. Men det har direktörerna som snor pensionerna eller låter sig mutas.

Folk vågar inte ens säga vad de tycker för då mister de jobbet. Detta trots att vi har yttrandefrihet. Men den som ifrågasätter det vedertagna får finna sig i att bli hånad, bespottad och sliten i bitar. Här ska ingen jävel komma och sticka ut.

Det gäller att huka och hoppas att inte drabbas av något som kräver samhällsresurser för då är det kört.

Fast nu ska vi inte vara deprimerade. Det är klart att det finns ansvarsfulla människor med heder och mod. Och vem vet, myndigheterna kanske snart börjar fungera. Ett vänligt, hjälpsamt Sverige återvänder, en plats där folk verkligen tar hand om varandra och man slipper vänta på vård i fyra år.

Och jag borde inte dricka sprit så här tidigt på dan.

Vilket nummer har hemvärnet?

Johanne Hildebrandt

Följ ämnen i artikeln