Hoppas UD flyger hit vaktmästaren från Irak
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-04-25
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det finns ingen som längre bryr som om någonting, sa väninnan uppgivet häromdagen.
En av hennes anställda, en ung kille, hade plötsligt beslutat sig för att inte dyka upp på jobbet. Hastigt och lustigt insåg han att det var nog inte vad han sökte i livet och därför slutade han, utan förvarning.
Där stod väninnan med det mentala skägget i brevlådan. Hela hennes planering rasade samman och självklart var det hon som fick rycka in och göra den unga killens jobb.
Man hör mycket om sånt där nu för tiden.
Pappor som lovat att umgås med sina barn, men sedan ställer in i sista stund så att ungarna blir helt förtvivlade.
En närstående anlitade en revisionsfirma som skulle sköta ekonomin. Men hoppsan, de hade så mycket att göra att de glömde skicka in några papper till skattemyndigheten. Men i stället för att erkänna sitt misstag och be om ursäkt så viftade de undan problemet med ”sådant händer”. (Vilket innebar straffavgifter för kamraten som inte köpte argumentet utan bytte firma snabbare än man kan säga idiot.)
Kanske är det som folk säger att alla vill ha allt, men utan att anstränga sig.
Förhållanden, vänner, jobb och annat som kräver engagemang kastas åt sidan så fort det blir lite tungt. When the going get tough, the tough goes fishing. Heder, uthållighet och ansvar är lika trendigt som en hockeyfrilla.
I detta läge skulle jag vilja påminna om Ibrahim Ali Souza. Mannen, myten, legenden.
I en värld där folk studsar runt som oansvariga gummibollar står Ibrahim envist kvar på sin post som vaktmästare vid svenska ambassaden i Bagdad. Där har han stått i över 30 år. Krig, invasioner, granatbeskjutningar, inget rubbar denne 66-åring.
Det faktum att ambassaden stängde för 13 år sedan, när Irak invaderade Kuwait, har inte heller någon betydelse. Ibrahim Ali Souza har valt sin livsuppgift, att skydda ambassaden.
Med hjälp av sju kalasjnikov släpper inte denne irakiskkurdiske version av soldat Svejk en plundrare genom dörren.
När ambassaden besköts i veckan släckte han elden med vattenhinkar. För detta uppbär han en lön på 195 kronor per dygn.
Ibrahim vill gärna besöka Sverige med sin familj och titta på snön, men han vägrar lämna ambassaden så länge läget är osäkert i Irak.
Om det funnits ett VM i ansvarskänsla skulle denne vaktmästare ha en gjuten medaljplats.
UD säger att de vill belöna honom, hoppas de flyger hit honom så fort det går. Han kan få en lysande framtid i Sverige. Herregud, låt honom ge föreläsningar i ansvar eller ge honom hedersmedborgarskap.
I en värld där alla muslimer buntas ihop till en enda stor fundamentalistisk terroristhög så behövs han som förebild, för oss alla.
Heder åt världens mest plikttrogne vaktmästare. Ibrahim Ali for president!