Harrys historia kan göra skillnad för alla romer
Harry Kwiek är en 35-årig jurist som varje morgon går till advokatkontoret i centrala Stockholm, läser handlingar, företräder sina klienter i domstol, går hem, sover, går till kontoret nästa morgon igen. En av tusentals portföljbärare. På fritiden är han aktiv i en musikförening. Det finns inget skäl att skriva om honom.
Mer än att han är rom.
Jag hörde talas om Harry för flera år sedan. Då hade han ännu inte tagit sin examen. En av romernas ledare, de är många eftersom den enda karriär en rom kan göra i Sverige är i egenskap av ”rom”, berättade att det fanns en kille som studerade juridik på universitetet.
Säg att det finns 20 000 romer i vårt land. En av dem studerar juridik. Det går rykten om honom. Han blir något mer än en student, han blir en symbol, ett hopp.
Det säger något om romernas ställning. Så vitt jag vet har högst en handfull romska ungdomar lyckats lämna gymnasiet med fullständiga betyg i Malmö.
Harry Kwiek är strikt, lite stel, kanske är han spänd när vi träffas. Samtidigt är han stolt.
Familjen kom hit från Polen när Harry var ett och ett halvt år. Han uppfostrades att dölja vem han är.
– Man går inte ut offentligt och säger att man är rom.
Medan han pluggade arbetade han kvällar och helger på Statoil. Kom någon rom till macken gömde sig Harry på lagret för att inte bli avslöjad. Hans syster arbetar inom detaljhandeln. Talar arbetskamraterna skit om romer, det händer, håller hon god min. Undrar någon om hennes ursprung svarar hon vagt: Polen ...
Harry lägger en hand på konferensbordet. Det är den livligaste gest han gör.
– Det är skönt att inte längre behöva dölja vem jag är.
Han säger också:
– Jag vill inte se mig som handikappad bara för att jag är rom. Jag kan bidra till samhället som alla andra.
Senaste utredningen om romerna i Sverige kom för tre, fyra år sedan och föreslog det vanliga, lite mer bidrag, en genomlysning av diskriminering under 500 år. Det kommer inte att förändra något. Förändringen kommer från män som Harry Kwiek.
Han har besegrat den svåraste av fiender: det sociala arvet, ett berg av negativa förväntningar, tusen år av flykt och rädsla.