Skolans flumtjafs måste få ett slut
Heder till tjejerna i klass 8 a på Gustav Adolfskolan som vägrar att gå till skolan. Killarna spottar på dem, hotar, kallar dem hora och till och med kissar i deras skor. Trots att de flera gånger slagit larm till lärare och rektorer har ingenting blivit bättre. Nu sätter de ned foten och vägrar acceptera läget.
Ännu värre är det för åttaårige Jim som mobbats av klasskamraterna sedan april och i fredags höll de på att strypa honom. Han går inte heller tillbaka till skolan.
Skrämmande för båda händelserna är att rektorer och lärare har varit märkligt lama. Rektorn för Jims skola har först nu börjat höra av sig. Rektorn för skolan där de trakasserade tjejerna går säger att han har fört samtal med pojkarna och deras föräldrar men att det inte har hjälpt.
Vadå inte har hjälpt? Vad är det för uppgiven, ansvarslös inställning? Det är rektorn och lärarna som bestämmer i skolan, det är de som ska markera med full kraft när en elev uppvisar ett oacceptabelt beteende. Minns ni inte själv hur det var att tvingas till skolan kallsvettig av rädsla och med magen värkande av ångest och skam? Ingen ska behöva utsättas för det.
En lärare säger att politikerna måste förstå dagens skolsituation. Att eleverna inte har någon som helst disciplin och saknar respekt för lärare och rektor. Större befogenheter efterlyses. Men infördes inte en diskrimineringslag i april och är inte skolorna skyldiga att ingripa vid mobbning? Och varför är det alltid någon annan som ska lösa ett problem som måste åtgärdas nu? Vuxenvärlden kan inte abdikera från sitt ansvar som uppfostrare, det är att svika både den som mobbar och mobbas.
Lite skeptisk blir man också till klagande lärare. I snart tjugo år har jag hört om hur besvärligt de har på sin arbetsplats, om hur jobbiga eleverna är. Byt jobb då om ni är så himla trötta och uppgivna.
Det finns ju trots allt lärare som inte är det minsta konflikträdda och som löser alla situationer direkt. Lärare med sunt förnuft som fortfarande älskar sitt arbete, håller ordning och är strålande förebilder. Ingen behöver skolstrejka under deras skift.
Heder också till skolminister Jan Björklunds hårda linje. Det är exakt vad som behövs för att få slut på en del skolors gamla mjäkiga flumtjafs. Självklart ska den som mobbar byta skola, den som handlar fel får lära sig ta konsekvenserna. Och ingen unge ska behöva utsättas för det som åttaårige Jim tvingades uppleva. Aldrig någonsin.