Inte heller Sverige är fritt från kultur och traditioner
Länge tänkte jag att det var trams att försöka förklara sexuella ofredanden med begrepp som kultur och traditioner.
Kloka kvinnor i bekantskapskretsen har ju suckat över debatten och påpekat att Anders, Bengt och Johan har varit lika begivna på att nypa dem i rumpan och ta dem på brösten som pojkar och män från andra delar av världen.
Men härförleden snubblade jag över en dom i Svea hovrätt som gjorde mig fundersam.
Ni kan typen. Den pursvenska sköna killen. Äldre än 20, yngre än 30. Kepsen bak och fram. Förfest och groggar med polarna innan det är dags att dra ner på krogen i den medelstora staden.
Han känner sig som guds gåva till kvinnorna. Han är kung i baren och spanar snart in en snygging. I natt, baby, är det du och jag.
Den unga kvinnan ska i rätten senare berätta att han sprang efter henne nästan hela kvällen, höll fast och kysste henne flera gånger mot hennes vilja, handen på insidan av hennes lår, tungan i munnen, hon försökte skratta bort närmandena, men det var obehagligt.
Det är party i folkhemmet denna fredagskväll och från Trelleborg till Kiruna står sköna killen i traditionell svensk ordning vid bardisken.
Stängningsdags. Han har inte haft flyt med damerna i kväll. Men än är det inte för sent och försommar-natten är mild.
Kolla, där står en tjej. Riktigt fin. Satan i gatan.
Hon tycker att han verkar vara snäll. Han får följa med henne hem.
Plötsligt är han som förbytt. Våldsam och hotfull. Knuffar ner henne i sängen. Håller så hårt i armarna att hon får blåmärken. ”Jag ska döda dig i kväll.”
Kvinnan lyckas slita sig loss och springer ut i hallen för att larma grannarna. Mannen hinner ifatt, armen upp bakom ryggen, hon tvingas tillbaka till sovrummet.
Han tar fram sitt kön och för det mot hennes ansikte. Hon är säker på att han kommer att våldta henne. Hon är rädd och gråter. Men plötsligt kommer han till sans och säger ”jag kan inte göra det här”.
De två kvinnorna gör ett trovärdigt intryck på domstolen och åklagaren har god stödbevisning. Den tidigare ostraffade svennebananen, som bara har vaga minnen av att ha kysst någon, döms till villkorligt och samhällstjänst för att sexuellt ha ofredat dem samt för misshandel och olaga hot.
Vad säger ni, ska vi försöka förklara dessa brott med de kulturella förhållanden som råder i Sverige?