Politikers färg beror på vem som frågar

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2014-06-05 | Publicerad 2014-06-04

Sven-Erik Österberg var biträdande finansminister och Social­demokraternas grupp­ledare i riksdagen. Han var till helt nyligen en av arbetarrörelsens viktigaste ledare.

Österberg har skrivit ett av årets märkligaste politiska dokument.

Jag har funderat på varför det inte blivit mer uppmärksammat. Det borde säga en hel del om politikens väsen och människans lätthet att anpassa sig efter nya villkor, och kanske även något om tillståndet i Sverige.

Den amerikanske ekonomen och Nobelpristagaren Paul Krugman skrev 20 april i New York Times att svensk ekonomi går mot stagnation. Socialdemokraten och arbetar­ledaren Sven-Erik Österberg protesterade i ett svar som publicerades både i den amerikanska tidningen och Svenska Dagbladet.

Österberg skrev:

Det råder stor enighet om att svensk tillväxt varit relativt stark jämfört med andra länder.

Den svenska ekonomin är på väg att stärkas betydligt.

Antalet sysselsatta har ökat sedan 2010.

Att arbetslösheten har legat kvar på samma höga nivå beror på att antalet personer i arbetskraften ökat ännu mer. Att få ner arbetslösheten ligger högt upp på den politiska dagordningen.

Svensk ekonomi är bland de starkaste i Europa.

Det där låter ju inte som ord från en socialdemokratisk ledare valåret 2014. ­Österberg låter tvärtom som om han talar för regeringen.

Han är nämligen inte ­arbetarledare längre. Sven-­Erik Österberg är numera ­vice ordförande i riksbanks­fullmäktige och lands­hövding i Norrbotten.

Jag ringde honom för att prata om hur man skiftar perspektiv beroende på ­vilket jobb man har.

– Rollen i Riksbanken är att sakligt följa ekonomin.

Han betonade ordet sakligt.

Jag minns Österberg som en butter karl. Men i telefonen lät han glad. Han skrattade lite när jag påpekade att hans ord skiljer sig från den nuvarande socialdemokratiska ledningens.

– När du ska vinna val ska du peka på problem och försöka klämma åt regeringen. Det funkar så.

Självklart.

Ändå är det alltid lika förvånande att se hur lätt den som lämnar partipolitiken kan byta synvinkel. Beroende på vem som är arbetsgivare.

Kanske är politiker en särskild ras, ett slags väsen gjorda av dimma. De upp­löses och förändrar form allt efter vind och temperatur.