Fidel Castro är inte som Tengil
Det har varit lite Nangijala över den här veckan.
I ett land långt borta har Tengil, riddare av Karmanjaka, herre över Törnrosdalen, lämnat in. Han gick visserligen i pension för rätt länge sedan och hans gamla diktatur är numera demokrati, men det minskar inte lyckoruset. Många bara måste meddela världen sin glädje.
I en annan tidning, där kolumnisterna har en sådan där liten ruta där de utnämner dagens flipp och dagens flopp, dyker Tengil upp två dagar i rad. Först kolumnist ett, sedan kolumnist två. Samma sak båda dagar: tummen upp, storflipp, hurra och jubel för att Pinochet, som Tengil kallades till vardags, lämnat in.
Gör det igen! Favorit i repris! Det är inte bara lättnad över att världen befriats från en skitstövel, nej, de här jepparna önskar att de kunde köpa biljetter till Tengils nyss inledda helvetespina. Om så djävulen tänker djupfritera gubben i evighet, skulle de gärna sitta där och heja matchen ut.
Jag tycker att det är intressant. För vi pratar om kolumnister som annars mest berättar om vikten av att vara för sopsortering, mot kvinnomisshandel, för pappaledigt och mot pedofiler. Sådana där invändningsfria åsikter som gör fina och måttfulla personer just fina och måttfulla. Och så kommer plötsligt det här.
Blodtörst i sig är inte intressant. Men socialt välanpassad blodtörst är spännande.
Det är ju ganska få personer vars gravar fina och måttfulla människor kan pissa på, utan att förlora status. Sådant anses grovt och osmakligt. Men just den här gången, med just den här skitstöveln, är det inte bara OK. Det är så obligatoriskt att det blir köbildning. Varför då?
Det beror på Nangijala. För i den saga som är fina och måttfulla människors värld var just den här skitstöveln Tengil, ingen annan.
En annan skitstövel, diktator på samma kontinent som Tengil och som till skillnad från Tengil aldrig kommer att låta sin diktatur förvandlas till demokrati, dör också snart. Vågar man gissa att den socialt välanpassade blodtörsten inte kommer att blomma ut då? Att det rent av kommer att suckas lite sorgset i stället?
Jo, det vågar man nog. För i sagan spelar Fidel en helt annan roll. Han är – tja, vad ska vi säga? – Skorpans mysiga låtsasfarfar Mattias, kanske?