Lysande människor viktigare än politik
Det är inget fel att politiker hyllar idéerna. Tvärtom.
Men när alla trängs på mittfältet är det personerna som gör skillnad. Oavsett vad partierna än hävdar.
Det finns en djupt rotad aversion i det svenska politiska systemet mot individer.
Det är ideologin, idéerna om hur samhället ska se ut, som gör skillnad. Personerna däremot är bara bärare av idéerna, någon annan funktion fyller de inte.
Det är, på ren och skär svengelska, kvalificerad bullshit. Modern svensk politik är fylld av exempel på att det är människorna som gör skillnad. Inte idéerna, i alla fall inte i någon högre grad.
Den politiska debatten leds av Moderaterna och Socialdemokraterna.
Ledaren för det ena eller det andra partiet är den som kan aspirera på statsministerposten.
Andra göre sig, för närvarande, icke besvär.
Båda partiernas ledstjärna är att inte stöta sig med för många. I så fall riskerar de att inte komma på fråga som regeringsparti.
Alltså lägger sig båda så nära mitten de kan utan att utmana alltför många av dem som definierar sig som borgerliga eller socialdemokrater.
Det är i mitten de stora väljarskarorna finns och det är alltså där framgångarna kan vinnas.
När politiken avideologiseras, och partierna fylkas i mitten, blir personerna allt viktigare. Det som synbart skiljer partierna åt blir företrädare och den framtoning de skapar. Inte det politiska tankegodset.
Men detta säger sig alltså partierna inte tro på. De säger, i alla fall officiellt, fortfarande att idéerna avgör var väljarna lägger sin röst.
Det är närmast rörande.
Exemplet Socialdemokraterna är övertydligt. Den 27 januari valdes Stefan Löfven till S-ordförande. Bara en knapp månad senare började opinionssiffrorna öka.
Under den tiden bytte Socialdemokraterna givetvis inte politik. Det var samma partiprogram, samma budgetmotioner, samma svar i politiken från A till Ö på partiets hemsida.
De bytte frontfigur som uttryckte sig på ett annat sätt, betonade andra saker och dessutom föreföll ha någorlunda koll på läget. Det var inte politiken som fick opinionssiffrorna att öka. Det var personen.
De stora partierna gör egna opinionsmätningar som lusläses.
En viktig fråga där är vilken regering väljarna tror sköter ekonomin bäst. Koll på finanserna vill väljaren att regeringen ska ha, det är viktigt i valet.
När partierna verkligen vill veta vad väljarna tycker struntar alltså också de i politiken. De går direkt på vilken image partiet skapat.
Politiken handlar i allt högre grad om personer. Oavsett vad partierna själva säger.
5 saker att hålla koll på i veckan
Greklands finansminister Yannis Stournaras i veckan som gick:
Marilyn Monroe har mycket perifer anknytning till politik. Just i dag är det 50 år sedan hon dog av en överdos av barbiturater i sitt hem i Los Angeles. Konspiratörer gör gällandet att dödsfallet hade med familjen Kennedy att göra eftersom John F hade haft en affär med henne.
Politiken börjar rulla i gång efter sommaruppehållet. Nästa vecka kommer två viktiga siffror från SCB, index för industriproduktionen och för konsumentpriserna. Viktiga inte minst för finansminister Anders Borg (M) som snart ska lägga fram nästa statsbudget.
Sommar-OS i London avslutas nästa söndag och det är dags att räkna igenom medaljskörden. Men den sportintresserade behöver inte vara rädd för plötsligt vara utan stimulans. Nästa onsdag möter Sverige ett stjärnspäckat Brasilien i fotboll i den sista landskampen någonsin på Råsunda.
I över en månad har partiledarna hållit sig i schack efter politikerveckan i Almedalen. Men nu är det dags för sommartalen. På lördag talar Jimmie Åkesson (SD) i Sölvesborg, på söndag Jan Björklund (FP) i Göteborg. Nästa helg väntar Reinfeldt (M) och Sjöstedt (V).
S-ledaren Stefan Löfven debuterar som sommarpratare i Sveriges radio på fredag. Utan att vara inbunden har den nybakade S-ledaren inte direkt bjudit på sig själv under halvåret som partiordförande. Nu får svenska folket avgöra själva, är han kul eller inte? Och vilken musik gillar han?