Det råder totalt krig på en begränsad yta

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-08-15

DAMASKUS. Vår bild av krig är formad av andra världs­kriget, det ­”totala kriget” som Hitler förklarade när lyckan hade vänt och slutet närmade sig. Långa front­avsnitt. Kriget som maskin vilken tuggar i sig allt i dess väg.

Kväll i gamla stan i Damaskus. Jag äter middag på Jibra House, säkerligen ­populärt bland turister, fast just nu finns inga sådana i landet. Serveringen är på en innergård, under ­öppen himmel. Fläktar hänger i ledningar mellan stenväggarna, en fontän i mitten av rummet. Citronträd. En bur med kanariefågel dinglar på en krok. Fläktarna ger en mild bris, vattnet porlar stilla.

Menyn är generös, ramadan kräver ordentliga middagar. Normalt borde här vara proppat med gäster men restaurangen är bara halvfull. Samtalen vid borden förs lågmält, viskande.

– Vårt land har problem som ni kanske känner till, säger servitören.

Även han pratar tyst. Jag lämnar restaurangen och ­letar mig genom gränderna tillbaka mot hotellet. Det är mörkt och inte en människa ute. Jag når den långa, täckta Raka gatan där det borde­ finns taxibilar, men den är mörk och öde.
 

Jag hör bara mina egna steg. Jag passerar en port där det sitter två unga män. I en gränd ser jag sil­huetterna av en kvinna och ett barn mot en lampa med gulaktigt sken.

Liv men inga ljud.

35 mil norrut i Aleppo har rebeller och regeringsstyrkor utkämpat ett slag som för tankarna till Stalin­grad. Hus för hus, kvarter för kvarter har de stridit.­ Det totala kriget, men på ­begränsad yta.

I Damaskus räcker det med att gå någon kilo­meter ­söderut från gamla stan så kommer man till stadsdelar där strider då och då ­blossar upp.
 

Det är snarast detta som är det normala. Stillheten bredvid vrålet. Isak Babel beskrev­ det suveränt från det korta polsk-ryska kriget­ efter ryska revolutionen.­ Hans patrull rider över ett vackert, öppet landskap. ­Bara stanken från djuren som ­dödades i slaget stör.

Jag går genom en stilla stad men den är inte fridfull. Den avvaktar. I dunklet därframme ser jag silhuetten av en man. Han kommer emot mig. Stegen ekar från gatans stenar. Vi passerar varandra utan att hälsa, utan att söka ögonkontakt. Ljudet av stegen ebbar ut.

Vad döljer sig i tystnaden?